www.cykelguiden.nu

Cyklismen inget hot mot kollektivtrafiken - bilismen däremot

Cyklismen inget hot mot kollektivtrafiken - bilismen däremot

Cyklismen har många fiender. Eftersom det är billigt att cykla och det är relativt billigt att bygga cykelvägar så är cykelbanor inget som lockar prestigekåta politiker och vägbyggare med smak för dyrbara vägprojekt.

Förbifart Stockholm exempelvis kostar mer än att bygga bra cykelvägar i Sveriges alla kommuner. Investeringar i cykelvägar är dessutom samhällsekonomiskt lönsamma till skillnad från Förbifart Stockholm.

Att medlemmarna i det bilindustriella komplexet föredrar att bygga motorvägar framför cykelbanor kan man förstå. Det är företagsekonomiskt mycket lönsamt och bilindustrin har inget ansvar för samhällsekonomin.

Politiker vill bli omvalda och om majoriteten av väljarna föredrar motorvägar framför cykelbanor så blir det motorvägar även om politikerna vet att cykelbanor och satsningar på kollektivtrafik långsiktigt är att föredra framför nya motorvägar.

Däremot är det anmärkningsvärt att en fristående debattör som arkitekten Ola Andersson uppmanar Stockholmarna att åka kollektivt året runt i stället för att cykla sommartid. Enligt Ola Andersson dränerar sommarcyklisterna kollektivtrafiken på kundunderlag. Och på vintern kan man ju inte cykla hävdar Ola Andersson. Dessutom är Stockholm för backigt för cykling enligt samme Andersson. Det i sin tur innebär att alla inte kan cykla.

Han gör en stor affär av att vi fått en ny typ av cyklister, MEMIL:s - män i lycra som åker snabbt på racercyklar. Enligt Ola Andersson är de hänsynslösa och skrämmer livet ur oskyldiga fotgängare. Fastän Ola Andersson utger sig för att vara arkitekt så har han inte begripit att konflikterna mellan cyklister och fotgängare är inbyggda i trafikmiljön av inkompetenta planerare.

Det är sant att Stockholm har lite backar, men det hindrar inte en ökande andel cyklister från att trampa backe upp och backe ner. Dessutom utvecklas cyklarna. Alltfler åker på elcyklar som har den goda egenskapen att de hjälper till i backarna och hjälper även andra än muskelmonster att cykla uppför Götgatsbacken och Västerbron.

Själv har jag cyklat året runt sen jag var barn. För ett par år sedan fick jag ställa cykeln i ett par veckor på grund av den fullständigt undermåliga snöröjningen i Stockholms innerstad. Snösörjan tvingade mig att gå och leda cykeln och då blir cykling poänglöst.
Den dåliga snöröjningen hade effekten att äldre och handikappade som är beroende av rollator och rullstol i praktiken fick utegångsförbud av kommunen.

Tusentals cyklister bevisar dagligen att Stockholms backar inte är ett hinder för cykling och med bättre snöröjning kommer fler att cykla året runt som människor alltid ha gjort.

Enligt Ola Andersson är cykeln inget alternativ till bilen. Däri har han fel. Utredningar som gjorts visar att 30-40 procent av alla bilresor görs på sträckor som lätt kan ersättas med cykelresor.

Han hävdar även att cykeln stjäl resenärer från kollektivtrafiken. Med en bra infrastruktur kan man mycket väl kombinera cykling och kollektivresor, men det förutsätter bra och säkra cykelparkeringar vid knutpunkter. På den punkten finns det stora brister i Stockholms cykelmiljö.

Trängseln och den bristande komforten är utan tvivel skäl till att många väljer bilen framför bussen och tunnelbanan. Det är inte bara cykeln som konkurrerar med kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken behöver bli bättre i konkurrensen både med cykel och bil.

Till skillnad från resor med både bil och kollektivtrafik är cykling oerhört viktig ur folkhälsosynpunkt - både i fysiskt och psykiskt avseende. Cykling bör därför uppmuntras med en bra och säker cykelmiljö.

Massbilismen är ett problem som politikerna måste ta itu med av hälso- och miljöskäl. Det finns rimligen en gräns där bilköerna och miljöförstöringen blir oacceptabel.

Bo Dellensten

2015-07-08