Cykelguiden - DN-journalist dömer ut Stockholms cykelmiljö

<< Krönikor

DN-journalist dömer ut Stockholms cykelmiljö

En ung journalist på DN har fått redaktionens uppdrag att testa Stockholms cykelmiljö. Han skickas ut att cykla från hemmet i Sundbyberg till redaktionen i Marieberg. Han cyklar med hjälmen käckt tillbakaskjuten i nacken. Cykeln han åker på har sett sina bästa dagar och har bara en broms – en fotbroms. Om kedjan hoppar av har cykeln ingen broms alls.

I artikelingressen får vi veta att 474 cyklister skadades allvarligt 2013. Så allvarligt att de fick hjälp av räddningstjänst. Det är en av de få sakuppgifterna i artikeln. I övrigt får vi veta hur rädd journalisten är när han cyklar till jobbet. Att bilisterna kör nära cyklisterna, att andra cyklister särskilt ”påfågelscyklister” är farliga. Påfågelscyklisterna tar inga fångar enligt DN. ”Ur spår eller dö.”

Journalisten återkommer till de idylliska förhållandena i Umeå. ”Där finns både cykelbanor och empati. Här finns ingetdera”. I nästa mening påstår journalisten att cykelbanorna (som nyss inte fanns) bara är 45 cm breda. Mig veterligt finns det ingen cykelbana som är 45 cm bred i Stockholm.

DN-journalisten är ingen rutinerad cyklist. Han har uppenbarligen aldrig cyklat i storstadstrafik. Hade han cyklat i Paris, London, Amsterdam eller Köpenhamn så hade han inte skrivit sin okunniga artikel.

Det här är inte seriös journalistik. Det är en attack mot cykling orkestrerad av chefen för DN:s Stockholmsredaktion. Genom att ge en groteskt felaktig bild av cykelmiljön i Stockholm framställs cykling som en livsfarlig aktivitet. Kort sagt: Cykla inte om livet är dig kärt, hälsar DN:s Stockholmsredaktion.

I själva verket har cykelmiljön blivit bättre och bättre i Stockholm under de sista 20 åren. Jag vet för jag har cyklat i Stockholm året runt sedan 1976. Det är beklagligt att många cyklister skadas i Stockholmstrafiken men det är inte farligare att cykla i Stockholm än i många andra städer.

Vad Stockholmsredaktionen inte nämner är att det är hälsosamt att cykla, att det rentav är farligare att inte cykla än att cykla. Daglig motion är viktig och det får man genom att exempelvis cykla till jobbet.

Det finns dock verkliga problem för Stockholmscyklisterna som DN-artikeln inte tar upp.


Vid Danvikstull står en betongpelare mitt i cykelbanan. Ingen vägbyggare skulle drömma om att ställa en betongpelare mitt i en bilväg.

Så till exempel är det skandalöst att det står en bropelare mitt i cykelbanan vid Danvikstull. Den är inte ens utmärkt med reflexer och den är inte inklädd med stötdämpande material. En sån pelare skulle var inbäddad i stötdämpande material om den stod i en slalombacke.


På Stadsgårdskajen trängs cyklister och båtresenärer på en kombinerad gång- och cykelväg.

Många cykelbanor i Stockholm är kombinerade cykel- och gångbanor som dessutom ofta är dubbelriktade. Utmed Stadsgården där det ständigt är en strid ström med båtresenärer ska fotgängare och cyklister samsas i båda riktningarna. Här borde fotgängare och cyklister få separata utrymmen.


Gång- och cykelöverfarten i korsningen Arsenalsgatan/Kungsträdgårdsgatan borde vara upphöjd för att dämpa bilarnas hastighet.

Korsningen Arsenalsgatan/Kungsträdgårdsgatan är kaotisk i rusningstid. Här kommer massor av cyklister som korsar Kungsträdgårdsgatan där det är intensiv trafik av bilar och bussar. Gång- och cykelöverfarten borde vara upphöjd för att dämpa bilarnas hastighet, men icke. Rent allmänt borde gång- och cykelöverfarter vara upphöjda för att dämpa korsande biltrafik, men det har Stockholmspolitikerna hittills inte velat göra. Återstår att se om den nya majoriteten i Stadshuset kommer att ändra på den saken.


Östgötagatan är bitvis enkelriktad - här borde man kunna inrätta en cykelfil som går emot biltrafiken.

På Södermalm finns det flera gator som är enkelriktade och cyklister tvingas ofta köra stora omvägar för att komma till målet. I många fall skulle man kunna ordna så att cyklisterna tilläts åka mot enkelriktningen och ofta känns enkelriktningen omotiverad. Många cyklister känner sig provocerade och trotsar enkelriktningen vilket naturligtvis inte är bra, men varför inte släppa fram cyklisterna?


På infarten till en cykelbana på söder har trafikkontoret placerat en grå betonggris. Den ska hindra bilister att köra in på cykelbanan men utgör ett hot mot cyklister.

Bilisternas bristande respekt för cykelfälten skulle kunna ökas om parkeringsvakterna energisk lappade de bilister som ställer sig i cykelfälten. Ännu bättre vore om avgiften för att stå i cykelfälten skärptes. När cykelfälten är blockerade måste cyklisten åka ut i körfältet vilket naturligtvis är farligt.


Cyklisternas tillvaro skulle bli säkrare om bilisterna respekterade cykelfälten.


Dagens Nyheter skulle kunna göra en insats för miljön genom att med seriösa och sakligt underbyggda reportage visa på bristerna i cykelmiljön i stället för att skicka ut en okunnig reporter att recensera cykeltrafiken. Nu väntar vi bara på att Stockholmsredaktionen skickar ut en ung reporter från Umeå att köra bil i Stockholm för att berätta om sina erfarenheter?

Bo Dellensten

4/10/2014











Kommentarer

Kommentera krönikan
Din kommentar:
Epost:
Namn:
Ort:
Säkerhetsfråga: Vad blir elva och sjutton tillsammans?
Svara här:
 
Vi visar ej din epost på hemsidan.
Alla kommentarer granskas av oss innan de publiceras.