Cykelguiden - Cykelpolitiken - mera snack än verkstad

<< Krönikor

Cykelpolitiken - mera snack än verkstad

Cykelpolitiken - mera snack än verkstad

Under de senaste 15-20 åren har det lagts fram drösvis med utredningar från myndigheter och organisationer om vikten och värdet av ökad säker cykling. Det har antagits program som haft till syfte att öka cyklingen, men det har bara blivit papper. Totalt sett har cyklingen inte ökat i Sverige, den har snarare minskat. Lokalt har det skett vissa ökningar, men det har kompenserats av minskningar på andra orter. Den ökning som regeringen sagt sig vilja åstadkomma har totalt misslyckats.

Naturskyddsföreningen har i dagarna släppt en rapport skriven av Krister Spolander som utmärkt sammanfattar regeringens misslyckade cykelpolitik. Spolander går igenom alla välvilliga rapporter där det inte saknats ord för att hylla cykelns välsignelsebringande egenskaper.

Problemet med dessa rapporter och utlovade satsningar från regering och myndigheter är att det inte åtföljts av några pengar. De ekonomiska satsningar som ibland utlovats har dessutom i slutänden inte blivit några cykelsatsningar utan har utnyttjats för att bygga färdiga bilprojekt som svällt över sina ekonomiska ramar.

Krister Spolander visar i rapporten att det finns ett systemfel i den statligt finansierade trafikplaneringen. Planeringen sker på nationell och regional nivå medan cykling är ett lokalt transportmedel. De flesta cykelresor sker inom tätorter eller mellan närliggande tätorter ofta inom samma kommun.

Det blir alltså i allt väsentligt kommunernas ensak att bygga ut och underhålla cykelvägnätet. Kommunerna har dock en lång lista över behov att tillfredsställa där investeringar i cykelbanor inte ligger överst, hur samhällsekonomiskt lönsamma och folkhälsobefrämjande de än är. Drygt 95 procent av de kommunala medlen går till skola, barn- och äldreomsorg med mera.

Spolanders förslag är alltså att staten borde inrätta en särskild statlig pott där kommunerna kunde söka medfinansiering till kommunal infrastruktur. En sådan pott infördes för några år sedan i Danmark och har visat sig lyckosam.

Den nationella transportplanen som klubbades i riksdagen i juni i år gynnar dock inte ökad cykling. Inför riksdagsbehandlingen hade det lagts fram en rad motioner med syfte att öka satsningen på cykling. Samtliga motioner avslogs.

När röken skingrats och planen klubbats så blev det bara en procent av anslagen till transportsektorn som lades på cykling.

För att åstadkomma ökad säker cykling med allt vad det innebär av ökad folkhälsa, förbättrad miljö och ökad framkomlighet så skulle samhället behöva investera tiotals miljarder kronor i cykelvägnätet för att reglera den så kallade cykelskulden.

Cykelskulden är de decenniers underlåtenhet att investera i och underhålla cykelvägnätet till förmån för utbyggnad och underhåll av bilvägar.

Spolander redovisar en behovsinventering av dåvarande Vägverket, som uppräknad till dagens kostnadsnivå handlar om en cykelskuld på minst 20 miljarder kronor

Krister Spolander konstaterar att med nuvarande satsningar på cykling så kommer det att dröja ett halvsekel innan den svenska cykelvägnätet är utbyggt till acceptabel standard och omfattning.

Våra barnbarn kan hoppas på att deras barn kan börja cykla i en trygg trafikmiljö.

Den ljusnande framtid är deras.

Stockholm 8/9/2014

Bo Dellensten




Kommentarer

Kommentera krönikan
Din kommentar:
Epost:
Namn:
Ort:
Säkerhetsfråga: Vad blir fjorton och åtta tillsammans?
Svara här:
 
Vi visar ej din epost på hemsidan.
Alla kommentarer granskas av oss innan de publiceras.