Köpa cykel
Vardagscyklar
Hybridcyklar
MTB
Tävlingscyklar
Specialcyklar
Liggcyklar
Barncyklar
Elcyklar
Cykelbelysning
Procykla alltid innan du köper en cykel
Prova alltid cykeln före köpIngen skulle drömma om att köpa en bil utan att först ta en provtur. Många, kanske de flesta cykelköpare, nöjer sig med att titta på cykelns utrustning, färgen och prislappen innan de slår till och trampar i väg. En del köper till och med cykeln i kartong. Den som inte provar en cykel före köp riskerar att bli besviken. Cykeln behöver inte vara dålig, men den kanske inte passar dina behov eftersom du inte provat cykeln före köp.
Börja cykelköpet med att fundera på vad du ska ha cykeln till. Den bästa och dyraste terrängcykel är inte ett bra val för den som vill cykla till jobbet i citydress. Omvänt så är en traditionell damcykel tämligen misslyckad ute i skogen.
Välj ut åtminstone två olika cyklar som motsvarar dina behov. Prova båda cyklarna och jämför inte bara pris utan också prestanda.
Innan du tar dig en provtur ska du be cykelhandlare ställa in sadel och styre så att du sitter bra. Det är mycket viktigt at du sitter rätt på cykeln. Kom ihåg att det är du som är cykelns motor.
Prova bromsar och växlar och kolla att allting fungerar bra. Gör sedan accelerations- och bromsprov genom att accelerera snabbt och därefter bromsa in. Gör flera bromsprov och bromsa försiktigt första gången. Öka därefter bromseffekten successivt.
Bromsarna ska ta jämnt och bra utan att låsa hjulen. Det ska vara lätt att dosera bromseffekten. De flesta moderna cyklar har bromsar både på fram- och bakhjul. Andvänd båda bromsarna när du bromsar. Kom ihåg att frambromsen är effektivare än bakbromsen. Är det halt ute ska du använda frambromsen försiktigt eller inte alls.
Observera cykelns beteende under acceleration. Svarar den lätt och snabbt eller känns den seg och svampig? Lätta cyklar med vridstyv ram har bättre acceleration än tunga cyklar med ramar som inte är vridstyva.
Prova cykelns vridstyvhet och utväxling i en backe. Växla ner och försök att trampa uppför backen utan att resa dig och trampa stående. Utväxlingen ska vara sådan att du på lägsta växlen orkar trampa uppför backen sittande. Är utväxlingen för hög, d v s orkar du inte trampa uppför backen sittande så ska du be cykelhandlaren att ändra utväxlingen. De flesta cyklar med navväxlar är för högt utväxlade.
Testa gärna cykelns styrgeometri. Du gör testet genom att på en tom parkeringsplats köra slalom så snabbt du kan mellan inbillade hinder. Gör sedan samma prov med en annan cykel och jämför deras beteende. En del cyklar är lättsvängda medan andra är lite långsammare i reaktionerna. Vilket man föredrar är en smakfråga.
Komplettera det testet med att åka så långsamt du kan på en rak linje. Vissa cyklar är lättare att hålla på rak kurs i låg fart medan andra är "vingligare".
Om du vill ha en lättsvängd eller en sävlig cykel är en smaksak men du bör testa styrgeometrin så du väljer en cykel du kommer att trivas med.
Lyft cykeln och bär den en sträcka. Orkar du bära cykeln uppför en trappa vid behov? Allt övrigt lika är en lätt cykel att föredra.
Gör samma test med en annan cykel och jämför. Köp sen den cykel som du tycker är bäst, även om den skulle vara dyrare. Räkna ut vad merkostnaden för den dyrare cykeln är per dag utslaget på tio år så kommer du sannolikt att inse att den bättre cykeln är värd vartenda öre i merkostnad. Glöm aldrig att det är du som är cykelns motor!
Tillbaka till toppen
Välj cykelhandlare med omsorgNästan lika viktigt som valet av cykel är valet av butik. Du kommer förr eller senare att behöva hjälp med service och reparationer om du inte är mycket händig. Det är alltså en fördel att köpa en cykel hos en handlare som är kompetent och kan ge goda råd och är villig att ge service och ge service snabbt och till fasta priser.
Kolla gärna vilka garanti- och servicevillkor butiken tillämpar. Hur lång tid tar det att få en punktering lagad? Har butiken expresservice? Kan du lämna cykeln för service på morgonen och hämta den fix och färdig på kvällen?
Många cykelhandlare driver "cykelhotell". När man lämnar in cykeln för en reparation får man beskedet att cykeln kommer att vara klar fyra dagar senare. Självklart ska man kunna boka en reparation och få reparationen utförd under en dag. Man lämnar in cykeln på morgonen och hämtar ut den på kvällen.
Tillbaka till toppen
Vardagscykeln - en grön sparbössa
Herrcykel med högt styre, navväxel och helkapslat kejdeskydd
En cykel som används dagligen spar pengar, skonar miljön och bygger upp konditionen. Men för att man ska ha lust att använda cykeln dagligen så ska den vara praktisk och bekväm.
En bra vardagscykel är tålig och kravlös. Den tål att stå ute i ur och skur och ställer inga krav på cyklistens klädsel. Man ska kunna hoppa på cykeln som man går och står och det ska finnas plats för lätt bagage på en vettigt utformad pakethållare eller styrkorg.
De flesta vardagscyklar är komplett utrustade med pakethållare, stänkskärmar, kedjeskydd och godkänd belysning. Numer har vardagscyklar oftast navväxel med tre, fyra, fem, sju eller åtta växlar, fotbroms som verkar på bakhjulet och handbroms på framhjulet.
Vardagscyklar finns i en rad olika modeller. Cyklar med sluten ram, s k herrmodeller, har ofta ett relativt lågt, måsvingat styre och en ganska smal sadel. Det låga styret ger en bättre viktfördelning mellan fram- och bakhjul samt minskar luftmotståndet.
Det finns även vardagscyklar med en högre typ av styre. Det högre styret ger en bekväm upprätt ställning, men det blir kämpigt i motvind.
Damcykel med högt styre och djup ram med lågt insteg
Cyklar med öppen ram, i vardagslag kallade damcyklar finns av flera olika typer. Den klassiska tantcykeln har högt styre och en mjukt rundad ramform med lågt insteg. En sådan cykel är mycket lätt att komma på och av, men ramkonstruktionen gör att den blir tungtrampad, särskilt i backar och motvind.
En sportigare modell har lägre styre och ramrören är inte böjda utan raka; det övre röret bildar en rät linje från styret mot baknavet. Det gör ramen vridstyvare och cykeln mer lättrampad. En speciell ramvariant är den så kallade mixte-ramen. Den karakteriseras av att det övre diagonala röret bytts mot två parallella rör som går ända från styrhuvudet till baknavet.
Sportig damcykel med lågt styre och högre insteg
Nackdelen är högre insteg, fördelen är en vridstyvare ram som ger mindre effektförluster och en snabbare cykel.
Förr var vardagscyklar praktiskt taget alltid tillverkade av stålrör. Nu blir aluminiumramar allt vanligare. Oavsett rammaterial är fälgarna numer nästan alltid gjorda av lättmetall vilket är bra. Det är viktigt att fälgarna är lätta och har cykeln fälgbromsar så tar de bättre på en lättmetallfälg än på en stålfälg.
Helkapslade kedjeskydd är ovanligt på svenska cyklar
Svenska vardagscyklar har så kallade kedjeskydd. I själva verket skyddar dessa skydd kedjan i begränsad omfattning. De är i sjäva verket byxskydd. Ett bra kedjeskydd ska omsluta hela kedjan och skydda den mot regn och vägsprut. Sådana kedjeskydd sitter nästan alltid på holländska vardagscyklar, men är tyvärr mycket ovanliga i Sverige.
De bästa vardagscyklarna är utrustade med navgenerator och strålkastare med ljussensor som tänds automatiskt när det blir mörkt.
Tillbaka till toppen
Hybridcykeln idealisk för pendling och semesterturer
Cityhybrid med utanpåliggande växlar men utrustad med skärmar och pakethållare, fast lås och generatorbelysning
Hybridcyklar finns av flera olika typer. Det finns ”nakna” hybridcyklar utan skärmar och pakethållare och det finns fullt utrustade med skärmar, pakethållare, belysning och fast monterat lås.
Rätt utrustad är hybridcykeln en utmärkt cykel för dagligt bruk. Tack vare det platta styret sitter man lätt framåtlutad vilket sänker luftmotståndet. De kraftiga däcken gör att den tar sig fram även på dåliga vägar och minskar risken för punkteringar. Däcken är dock inte så grova som på terrängcyklarna vilket gör att hybridcykeln rullar lättare på asfalt. De många utväxlingarna gör att man tar sig fram lätt och snabbt även i backig terräng. De flesta hybridcyklar är konstruerade så att man kan utrusta dem med skärmar och pakethållare - många levereras med sådan utrustning som standard.
Någon vanlig vardagscykel är den dock inte - den saknar nämligen kedjeskydd. Med en gummisnodd om byxbenet kan man dock cykla på en hybridcykel även iförd citymundering.
De flesta hybridcyklar har 21, 24 eller 27 växlar.
Ramen är vanligen av den traditionella slutna typen med horisontellt överrör. Vissa modeller finns i sportig damvariant. Däcken håller standardmått, d v s däckdiametern är 622 mm. Bredden på däcken varierar mellan 35 och 40 mm. Rammaterialet är vanligen aluminium.
Utrustningen är ofta av samma komponentgrupper som förekommer på sportiga terrängcyklar. De dyraste utrustningarna sitter dock bara undantagsvis på hybridcyklarna, vilket är logiskt eftersom de sällan används i tävlingssammanhang.
En hybridcykel är förträfflig vid alla tillfällen när man är betjänt av en snabb, sportig och robust cykel - under förutsättning att man kan acceptera frånvaron av kedjeskydd. Den duger som vardagscykel till och från jobbet och den kan användas för motionscykling, utflykter och cykelcamping i varierande terräng på alla vägunderlag.
Tillbaka till toppen
MTBGemensamt för alla terrängcyklar, eller MTB som de vanligen kallas, är att de har utanpåliggande växlar och kraftiga dobbade 26-tumsdäck (fälgbädden mäter 559 mm i diameter). I regel har terrängcyklarna 21, 24 eller 27 växlar med stort gap mellan lägsta och högsta utväxling. Ramarna är mycket kraftiga, och som regel gjorda av aluminium. Eftersom aluminium inte är lika starkt som stål måste terrängcykarnas ramar göras extra kraftiga för att klara för de påfrestningar de utsätts för vid terrängcykling.
Framfjädrade terrängcyklar
Terrängcykel med stel baktriangel men fjädrande framgaffel
Alla cyklar i denna grupp är utrustade med fjädrande framgafflar. I övrigt varierar de både vad avser konstruktion, material och utrustning. De billigaste måste betecknas som "glidarcyklar" medan flertalet är att beteckna som sport- eller tävlingscyklar.
Fullt utrustade terrängcyklar med fjädrande framgaffel kan användas för dagligt bruk, men då bör man byta ut de grova, knobbiga däcken mot däck med mindre grovt mönster så rullar cykeln bättre på asfalt.
En MTB kommer bäst till sin rätt på skogsvägar där de grova och mönstrade däcken ger bra grepp och där fjädringen ger cykeln ger en mjuk gång även om vägen är dålig.
Det finns fjädrande gafflar av olika typer och med olika fjädringsegenskaper. De bästa framgaffalarna har lätt justerbar hårdhet. De mest påkostade har reglage på styret så att man lätt kan låsa framgaffeln fjädring vid behov. När man ställer sig upp och trampar är det bra att lätt kunna låsa fjädringen.
Prova flera olika cyklar före köp och jämför gafflarnas beteende. Stirra dig dock inte blind på framgaffeln utan bedöm cykeln som helhet i jämförelse med andra cyklar i samma prisklass.
Tillbaka till toppen
Helfjädrade MTB
MTB med fjädring på både fram- och bakhjul
Helfjädrade cyklar har såväl fram- som bakhjul fjädrande upphängda. Det innebär att dessa cyklar i praktiken bara kan användas som sportredskap. Man kan knappast utrusta dem med skärmar och pakethållare.
Innan man köper en helfjädrad cykel bör man definitivt prova den. Om konstruktionen inte är lyckad kommer nämligen cykeln att kännas som en gunghäst när man reser sig upp och trampar energiskt.
Vissa helfjädrade terrängcyklar är konstruerade i första hand för utförsåkning och då har man prioriterat den stötupptagande
förmågan på bekostnad av cykelns klättringsförmåga. Dessa cyklar har väldigt stor slaglängd på fjäderbenen för att kunna ta upp ojämnheterna i terrängen.
Var uppmärksam på cykelns vikt. Många helfjädrade cyklar är betydligt tyngre än ofjädrade modeller. Innan du köper en helfjädrad cykel bör du ta reda på om och hur fjädringselementen kan servas, om de kan bytas ut och vad det kostar. Kolla också om fjädringens hårdhet lätt och snabbt kan justeras.
Tillbaka till toppen
Dirt- och trialcyklar
Dirt- eller trialcyklar som de också kallas är en speciell form av MTB. Dirtcyklarna har mycket låga ramar,extra breda styren, de är helfjädrade och har mycket låg utväxling och kraftiga bromsar. Sadeln är liten och sitter mycket lågt. Denna speciella konstruktion beror på att cyklarna används för körning på hinderbana där man måste ha maximal koll på cykeln och balansen. Cyklisten behöver det breda styret och de kraftiga bromsarna för att balansera cykeln medan man förbereder ett hopp eller vrider cykeln för att köra i en annan riktning, accelerera snabbt för att hoppa över ett hinder eller dylikt.
Tillbaka till toppen
Vikbara terrängcyklarDet finns även vikbara terrängcyklar som man kan ta med på buss och tåg och som kan stuvas ner i en bilkoffert.
Vikbar terrängcykel cykelfärdig och i hopvikt läge.
De vikbara terrängcyklarna finns dels med ofjädrad framgaffel, dels med fjädrad. En vikbar terrängcykel är förvisso ingen liten nätt minicykel, men nerpackad i en väska får man ta med den på tåget vilket är poängen.
Tillbaka till toppen
Tävlingsracern – mer cykel per kilo finns inte
Racercykeln har ingen överflödig utrustning
Tävlingsracern är den mest extrema cykeln. Allt överflödigt är bortskalat. Den har så snäva mått att den inte ens kan förses med skärmar - de får inte plats mellan däck och ram. Ram, hjul och utrustning är gjorda i starka metallegeringar eller kolfiber för att man ska kunna göra cykeln så lätt som möjligt.
I cykelsportens begynnelse hade racercyklarna inga växlar; en modern racer har 18 eller 20. Ramen tillverkas som regel av aluminium, kolfiber eller titan.
Det bockformade styret gör att cyklisten sitter kraftigt framåtlutad vilket minskar luftmotståndet.
Tillbaka till toppen
Triatloncykeln känns igen på sitt speciella styre
En speciell racer, triatloncykeln, har blivit allt vanligare. Den har extra branta ramvinklar, sadelstolpen är framåtböjd och styret är kompletterat med en pilformad båge med underarmsstöd för att cyklisten ska kunna sitta kraftigt framåtlutad under flera mil utan att bli alltför trött i ryggen.
Cyclocrosscykeln har dobbade däck och speciella bromsar
En annan specialvariant av racercykeln är cyclocross-racern. Den liknar ytligt en vanlig landsvägsracer men har en annan typ av bromsar och tjockare, dobbade däck. Cyclocross-tävlingar äger runt i terräng och därför behöver cyklarna det väggrepp som de dobbade däcken ger. Bromsarna är också av en speciell variant s k cantileverbromsar, som är öppna så att lera och annan smuts inte ska fastna i bromsen och göra cykeln oanvändbar.
Vid sidan av de mest extrema racercyklarna finns det också enklare och billigare modeller. Ett otränat öga ser inga skillnader, men de finns. De kan mätas i pengar och på vågen. De bästa racercyklarna är mycket lätta medan enklare och billigare cyklar är tillverkade av billigare och tyngre material.
Racercyklar har inte vanliga pedaler. Cyklarna är utrustade med speciella pedaler som man klickar fast skon i så att sko och pedal sitter fast förenade. På undersidan av skon sitter ett metallbeslag som passar i pedalen. För att lossa foten från pedalen vrider man foten i sidled.
Det finns flera olika typer av klickpedaler. Shimano har utvecklat en typ som blivit en standard, SPD-pedalen, men det finns även andra konkurrerande typer som Campagnolo, Time och Look.
Tillbaka till toppen
BMX-cyklar
BMX-cykel utrustad med rotorbroms och pegs.
BMX-cyklarna är egentligen avsedda för tävling. Det finns två huvudgrupper av BMX-hojar: bancyklar och freestyle.
Bancyklar används for tävling på en speciell bana, medan freestyle-cyklarna används för trickåkning.
Bancyklar har vanligen 20 tums hjul liksom freestyle-cyklarna men det förekommer även 24- tumshjul.
Medan bancykelns ram kan vara av krommolybden-stål eller aluminium så är free-style- cykelns ram praktiskt taget alltid av krommolybdenstål för att klara påfrestningarna.
Freestylecyklarna har två andra speciella karakteristika nämligen rotorbromsen och pegsen. Rotorbromsen är en konstruktion som möjliggör för cyklisten att snurra styret ett helt varv utan att bromsvajern snor sig runt styrstammen och pegsen är stöd som monteras på hjulnaven och på vilka cyklisten står vid vissa trick.
Utöver de rena tävlingscyklarna finns det enkla BMX-liknande cyklar för barn.
Utrustningen liksom ramen är relativt påkostad på BMX-cyklar avsedda för tävling.
Tillbaka till toppen
Udda cyklar för speciella behov
Minicyklar får man ta med på buss och tåg i hopfällt tillstånd.
Minicyklar är enligt reklamen förträffliga för husvagnsägare, storstadsbilister, fritidsskeppare, tågpendlare med flera. Poängen med dessa cyklar är alltså att vara komplement till ett annat transportmedel.
I Sverige har man mer användning av minicyklar än i övriga Europa. Svenska järnvägsföretag med SJ i spetsen är nämligen mycket negativa till cykel på tåg. En hopfälld minicykel får man däremot ta med sig, i varje fall om man har den i en väska. Vissa tillverkare av minicyklar erbjuder lätt packbara cykelväskor till sina cyklar som tillbehör.
Minicyklar finns av två typer: delbara och vikbara. Under många år dominerades marknaden av specialtillverkare som Moulton som gör en serie olika delbara cykelmodeller och Brompton som gör hopfällbara cyklar.
Nu finns många cykeltillverkare som har minicyklar i sitt sortiment.
Minicyklar säljs inte alltid genom cykelfackhandeln utan kanske i ännu större utsträckning genom båttillbehörsbutiker. Det tycks som om båtägare i större omfattning än andra har insett värdet av minicyklar.
Fortfarande är Brompton den mest kompakta minicykeln på marknaden. Trots sitt kompakta format är den bra att cykla på.
Det finns alltså många hopfällbara cykelfabrikat att välja mellan. De flesta har lite större hjul än Brompton och är lite mer skrymmande.
Lite större hjul ger cykeln en komfortablare gång. Vissa minicyklar har fjädring för att kompensera för de små hjulen.
De flesta minicyklar är så tunga att man ogärna bär dem längre sträckor. Det är alltså en fördel om det går lätt och snabbt fälla ihop dem och veckla ut dem. Man ska inte bära minicyklar utan bara lyfta dem in och ut ur tåg respektive in i och ur bilkofferten. Men då får ju inte cykeln vara tyngre än att man orkar lyfta upp den.
Provcykla som alltid helst cykeln före köp och prova själv hur man gör när man viker ihop respektive vecklar ut cyklen. Det ska gå lätt och snabbt och kopplingarna måste vara säkra och robusta.
Trehjulingar håller balansen själva.
Det finns även cyklar för vuxna med tre hjul. En trehjuling håller balansen själv vilket är en fördel i vissa lägen. När man stannar framför ett rödljus behöver man bara bromsa, man måste inte stiga av cykeln utan kan lugnt invänta grönt ljus sittande på cykeln. Dessutom är trehjulingar praktiska när man ska handla - bagaget rubbar inte cykelns balans eftersom det placeras mellan de två bakhjulen.
Man bör dock vara uppmärksam på att trehjulingar kan välta. Tyngdpunkten är relativt hög och man kan inte köra så fort genom skarpa kurvor.
Tillbaka till toppen
Tvåhjuliga liggcyklar
Holländsk liggcykel med kort hjulbas och fjädring såväl bak som fram.
Recumbents, eller liggcyklar som de kallas i Sverige, karakteriseras av att cyklisten halvligger i ett säte som påminner om en campingstol. Vevparti med pedaler befinner sig framför cyklisten snarare än under.
Styret kan vara under sätet eller över som på en vanlig cykel.
Liggcyklar är ovanliga. De tillverkas huvudsakligen i USA, Holland och Tyskland och det är där de är vanligast. I Sverige torde det bara finnas några hundra liggcyklar, vilket beror på att liggcyklar inte säljs i vanliga cykelbutiker. Det finns bara några enstaka butiker som säljer liggcyklar i Sverige. Man kan dock köpa liggcyklar på nätet från Holland där det finns flera tillverkare som säljer direkt till kund.
E-bike, amerikansk liggcykel med medellång hjulbas.
Tvåhjuliga liggcyklar finns i en rad olika utföranden. Man kan särskilja tre huvudtyper, liggcyklar med lång hjulbas, cyklar med medelång hjulbas och liggcyklar med kort. De med lång hjulbas har vevparti och pedaler bakom framhjulet, cyklar med medellång hjuilbas har vevpartiet över framhjulet, medan liggcyklar med kort hjulbas har vevpartiet framför framhjulet.
Gold Rush, legendarisk amerikansk liggcykel med lång hjulbas.
På liggcyklar med lång hjulbas är positionen i regel mer upprätt än på cyklar med kort hjulbas, men det finns undantag från regeln.
Liggcyklar med lång hjulbas rullar mjukt utan fjädring.
Liggcykel med kort hjulbas och och fjädring på fram- och bakhjul.
Liggcyklar med kort hjulbas bör däremot utrustas med fjädring, helst både på bak- och framhjul för att ge cykeln en mjuk gång. De flesta korta liggcyklar är utrustade med fjädring.
Liggcyklar har en rad fördelar framför vanliga cyklar och ett antal nackdelar.
Liggcyklar är snabba därför att de erbjuder ett lågt luftmotstånd. Ju starkare man är som cyklister desto större glädje har man av liggcykelns inneboende snabbhet eftersom luftmotståndet är högre än rullmotståndet i farter över 22 km/tim.
Liggcyklar är utmärkta långfärdscyklar.
En annan fördel med liggcykeln är att man sitter bekvämt i en sits i ställer för på en hård cykelsadel. Det är mycket viktig fördel när man är på cykelsemester och kör långa sträckor dag efter dag. Medan man på en traditionell cykel ofta får ont i handflator, handleder, nacke, rygg och bak, så kan liggcyklisten åka mil efter mil, dag efter dag utan att få ont i kroppen.
På en liggcykel sitter man lågt. Vid ett fall, faller man från låg höjd och man fallet åt sidan och gör sig ofta inte illa. Krockar man med ett annat fordon, krockar man med fötterna först, inte med huvudet. Risken att man ska flyga över styret vid en häftig inbromsning är praktiskt taget obefintlig.
En invändning som riktats mot liggcykeln är att man har sämre sikt batkåt. Det är sant, men om man monterar en spegel på styret vilket de flesta liggcyklister gör så har man bättre bakåtsikt än andra cyklister.
En mer bagatellartad nackdel med liggcyklar är att de inte är så praktiska för damer som cyklar iförd lång kjol. Kjolen riskerar att blåsa upp och skymma sikten.
Till nackdelarna måste räknas att liggcyklar inte är så bra vintercyklar. På halt underlag kör man lätt omkull eftersom man inte hinner parera en sladd innan man ligger vid sidan av sin cykel och undrar vad som egentligen hänt.
På grund av sin konstruktion är liggcyklar som regel lite tyngre än konventionella cyklar vilket gör att de är långsammare i uppförsbackar. Det finns dock mycket lätta liggcyklar byggda i kolfiber som är snabba även uppför.
Extrema liggcyklar blir mycket snabba tack vare lågt luftmotstånd.
Sedan man slog en rad världsrekord på 30-talet med liggcyklar är de förbjudna att delta i vanliga cykeltävlingar. Man kan alltså inte använda en liggcykel i en tempoloppsetapp i Frankrike Runt. I sådana lopp skulle den säkert vara överlägsen vanliga cyklar på grund av sitt låga luftmotstånd. Liggcyklar är däremot förmodligen inte så bra i linjelopp eftersom man inte kan resa sig upp och lägga hela sin kroppstyngd på pedalerna och göra ryck eller spurta. Hur liggcyklar skulle klara sig i konkurrensen med vanliga cyklar får vi dock inte veta eftersom de inte får tävla sida vid sida med vanliga racercyklar.
Vad vi däremot vet är att alla hastighetsrekord på cykel vunnits med liggcyklar i olika utformningar.
I slutet av 90-talet deltog två holländska liggcyklister i det norska motionsloppet Den store styrkepröven mellan Trondheim och Oslo. De både liggcyklisterna, Bram Moens och Ymte Sijbrandij kom i mål som etta respektive tvåa. Tävlingsledningen som tillåtit liggcyklisterna att starta på lika villkor med övriga cyklister ändrade dock åsikt när liggcyklisterna visade att de var snabbast. Tävlingsledningen dekreterade i efterhand att liggcyklar inte fick delta i tävlingen och de båda snabbaste cyklisterna blev snuvade på äran och sina priser. Skammen gick odelat till tävlingsledningen.
En annan nackdel med liggcyklar är att de är lite dyrare än vanliga cyklar. De billigaste liggcyklarna kostar från cirka 12.500 kr.
Det som är unikt med liggcyklarna är ramen. I övrigt har liggcyklar utrustning av samma slag och utformning som andra cyklar. De flesta liggcyklar har 21, 24 eller 27 utväxlingar och fjädring på fram- och bakhjul.
Tillbaka till toppen
Trehjuliga liggcyklar
Engelska Windcheetah - legendarisk trike.
Det finns även trehjuliga liggcyklar. De finns av två typer, den ena typen har ett hjul fram och två bak, den andra typer är tvärtom, två hjul fram och ett drivhjul bak.
Fördelen med trehjulingar är man behöver inte hålla balansen, när man kommer till ett rödljus så behöver man inte sätta ner foten utan kan lägga i handbromsen och lugnt avvakta grönt ljus.
Liksom tvåhjuliga liggcyklar är de bekväma och man löper mindre risk att köra omkull än med en vanlig cykel. Man kan visserligen välta med en trehjuling, men flertalet trehjulingar har mycket låg tyngdpunkt och är därför mycket stabila. Man måste dock vara medveten om vältningsrisken och lära känna sin cykel. Man kan inte köra in i skarpa kurvor i hög fart och tro att man kommer ut ut kurvan med alla hjulen på marken.
Sinner Comfort - trehjuling för vardagsbruk
Utrustade med lämpliga cykelväskor är de utmärkta långfärdscyklar och de kan även användas för inköpsresor till livsmedelsbutiken.
Nackdelen med trehjulingar är att de tar mer plats än tvåhjuliga cyklar, de är mer svårstuvade och deras konstruktion är lite mer komplicerad och de är dyrare.
Tillbaka till toppen
Velomobiler
Holländska Quest till vänster, i mitten en belgisk velomobil och till höger danska Leitra
Velomobiler eller trehjuliga trampbilar är än mer ovanliga än liggcyklar.Velomobiler är trehjuliga liggcyklar med ett hölje i glasfiber. Höljets viktigaste uppgift är att minska luftmotståndet. På köpet får man ett förbättrat väderskydd.
Velomobiler tillverkas i mycket liten skala i Holland, Tyskland, Danmark och Belgien. De kostar som regel mellan 40 000 och 75 000 kr. Dyrt för en cykel men billigt för en bil. Dessa velomobiler är för övrigt de enda miljöbilarna värda namnet.
Fördelen med velomobiler är att de ger väderskydd och är snabbare än vanliga cyklar, i varje fall i måttligt kuperad terräng.
I alplandskap är de inte idealiska eftersom de väger från 30 kg och uppåt och det känns i uppförsbackar. På slät mark går velomobilerna snabbt tack vara det låga luftmotståndet.
Velomobiler har relativt smalt mellan hjulen för att de ska kunna tas in genom vanliga dörrar. Det gör att de kan välta om man kör in fort i kurvor. I velomobiler kan man inte heller "burka" i kurvor eftersom man sitter innesluten i ett ganska trångt skal.
Många velomobiler utrustas med elmotorer så att de antingen blir elmopeder med rätt att köra i 45 km/h eller blir elcyklar med max 25 km/h med motorstöd. En velomobil med elassistans är ett intressant alternativ för den som pendlar med vanlig bil 2-3 mil till jobbet. Velomobiler med elmotor har en aktionsradie på max 4 mil på en laddning och då åker man i en riktig miljöbil som är lätt att parkera och man behöver inte betala trängselavgifter. Däremot får man ingen miljörabatt víd köpet. Miljörabatt får bara bilar som är registrerade och velomobiler är och klassas om cyklar.
Tillbaka till toppen
Låt första tvåhjulingen vara en springcykel
Att lära sig cykla är ett äventyr i barnets liv. Det är svårt och spännande. En bra cykel gör debuten roligare och säkrare.
Cykeldebuten inträffar allt tidigare i barnens liv. Nu finns det cyklar som kan grenslas av storvuxna treåringar. Problemet är att treåringar inte är mogna att cykla på tvåhjulingar ens om de är storvuxna. Många föräldrar ger ändå sina barn cyklar i en ålder då de inte kan balansera på två hjul. De kompletterar tvåhjulingen med stödhjul. Att cykla med stödhjul är som att linka fram på kryckor. Man tar sig fram, men det är inte samma sak.
En bättre början på ett barns cykelkarriär är att ge barnet en springcykel. Springcykeln är tvåhjulig men saknar pedaler. Barnet grenslar cykeln som en vanlig tvåhjuling men sparkar sig fram eller springer upp farten, sätter sig på sadeln och rullar. Det är betydligt enklare att balansera på en tvåhjuling om man inte samtidigt måste trampa. När barnet kan balansera säkert på sin springcykel kan man gå vidare och ge barnet en vanlig tvåhjuling med pedaler - utan stödhjul.
Springcyklar finns i en rad olika utföranden och modeller. Man hittar dem inte alltid hos cykelhandlare utan snarare i leksaksbutker. Det finns modeller i stål och det finns även modeller gjorda av trä. BMW (!) tillverkar en lyxig springcykel som i efterhand kan utrustas med pedaler och kedja.
Att det är kul att åka springcykel framgår väl av den här bilden. Springcyklarna är små och lätta. När barnet inte orkar eller vill cykla längre är de lätta att bära.
Barncyklar ska vara kraftiga och robusta
Den första cykeln med pedaler kan gärna ha öppen ram - det som vi i dagligt tal kallar dam- eller flickram. Den öppna ramen utan horisontalrör gör det lättare att komma på och av.
Cykeln ska ha fotbroms.Om cykeln har handbroms är det viktigt att barnet orkar bromsa. Små barn orkar ofta inte bromsa med handkraft.
En cykel med växlar utgör en komplikation och kan uppmuntra till alltför snabb cykling som kan ta en ände med forskräckelse.
I övrigt ska cykeln helst ha skärmar och pakethållare. Styret ska helst vara lågt och måsvingat och försett med skyddshandtag som minskar risken för skador vid vurpor.
Rent allmänt bör cykeln vara robust och av god kvalitet. Utrustningen kan gärna vara av stål - det är visserligen tungt, men starkt och tål en hel del misshandel.
Låt inte snålheten bedra visheten genom att köpa en alltför stor cykel. Köp då hellre en bra begagnad cykel av rätt storlek. Risken for kullkörningar och skador är större om cykeln är för stor.
Cykeln bör inte vara större än att barnet sittande på sadeln når marken med båda fötterna.
När barnet har lärt sig att cykla säkert på en tvåhjuling och det är dags att köpa den andra cykeln, faller en del av de invändningar som nämnts ovan. Då kan det vara dags att tillmötesgå barnets önskemål om en mera spännande cykel med flera växlar eller en terrängcykel.
Tillbaka till toppen
Elcyklar
Elcyklar är vanliga cyklar utrustade med en elmotor. Det är dock inte elmopeder, för motorn aktiveras först när man trampar. Motorn är alltså verkligen en hjälpmotor - den hjälper bara till så länge man trampar. Den gör i stort sett halva jobbet upp till 25 km/t då motorn slår ifrån. I praktiken får alltså elcyklar en toppfart på cirka 25 km/t, i varje fall med motorstöd.
De flesta elcyklar är konstruerade som elcyklar. Elmotorn sitter som regel monterad i fram- eller baknav och batteripaketet sitter inklämt mellan sadelramrör eller under pakethållaren.
Elcyklar har funnits i flera år men i mycket sparsam omfattning. Det har varit problem med batterierna. Den senaste generationen elcyklar är utrustade med litium-jon-batterier.
Holländsk elcykel med motorn i framnavet och batteriet under pakethållaren.
En elcykels aktionsradie beror dels på batterikapaciteten, dels på terrängen där man cyklar. I mycket kuperad terräng får motorn jobba hårt, medan motorn helt kan kopplas ur i utförsbackar och på slätmark i medvind och då räcker naturligtvis en laddning betydligt längre.
Batterierna kan vanligen laddas sittande på cykeln. Man kopplar bara en elkabel från cykelns batteri till ett vanligt jordat eluttag så laddas batteriet upp.
För närvarande finns det tre leverantörer av elcyklar i Sverige.
Det finns även en elmotor som är tänkt att monteras i bakhjulet på vanliga cyklar, BionX. själva motorn monteras i bakhjulet och kan kombineras med utanpåliggande växlar. Batteriet kan monteras på ramen där det finns plats. För närvarande tycks det dock inte finnas något företag som importerar BionX till Sverige.
MTB med BionX elmotor i baknavet och med batteriet monterat på cykelns diagonalrör.
Tillbaka till toppen
En ljuspunkt i mörkret
Cyklarnas dåliga belysning har alltid varit ett problem. Nu har det dock kommit bättre och smidigare belysningar. Det finns faktiskt inte längre någon ursäkt för att åka omkring utan lyse eller med undermålig belysning. En mörklagd cyklist riskerar såväl sitt eget som andra människors liv och hälsa.
En cykel måste inte ha belysning. Däremot måsta alla cyklar ha godkända reflexer. Vid cykling i mörker måste man dock ha lyse på cykeln, men det enda kravet som ställs är att lyset förmår kasta ljus på vägen så att man kan färdas tryggt som myndigheterna uttrycker saken. Det står oss alltså fritt att montera vilken lampa som helst på cykeln bara den lyser upp vägbanan.
I realiteten åker många utan fungerande lyse eller med diodlampor som knappast lyser upp körbanan.
Bak ska man ha en röd lampa och en godkänd reflex. En godkänd reflex känns igen på att den är märkt med ett E och två siffergrupper. Fördelen med en godkänd reflex är att den sannolikt är bättre än en icke godkänd.
Fördelen med dioder i fram- och bakljus är att de är strömsnåla. Batterierna kan räcka i månader.
Batteristrålkastare med glödlampa är betydligt mer energikrävande och tömmer snabbt batterierna. Fördelen med batteridrift är att man slipper generatorernas rullmotständ men batteristrålkastare blir dyra i drift. Det finns även cykellysen med laddningsbara batterier. Nackdelen med dessa är att de är dyra i inköp och man måste ha två uppsättningar. En i bruk och en på laddning. En annan nackdel är att ett laddningsbart batteri tömmer sitt energiinnehåll i en jämn takt utan att tröttna, innan det plötsligt är helt tomt och lyset slocknar. Självklart inträffar detta när man som bäst behöver lyset.
Ett mera praktiskt val till vardagscykeln är att skaffa en generatorbelysning. Den sitter permanent på cykeln och glöms därmed aldrig hemma utan finns alltid till hands när den behövs. Dessutom drivs den av cyklistens egen kraft, som är gratis, och skadar inte miljön.
Allra bäst är en navgenerator. Navgeneratorn är sammanbyggd med navet och sitter alltså permanent på cykeln. En navgenerator slirar inte som däcksgeneratorer ofta gör. De moderna navgeneratorerna erbjuder mycket lite motstånd och är mycket driftsäkra. De är ofta kopplade till strålkastare med en inbyggd ljussensor som slår på generatorn när det blir mörkt. När det är ljust är generatorn inte inkopplad och gör praktiskt taget inget motstånd.
Tillbaka till toppen
|
|