Cykelguiden - Köpa cykel

Köpa cykel

vardagscyklar
hybridcyklar
fixies
MTB
racercyklar
BMX
minicyklar
transportcyklar
tandemcyklar
trehjulingar
liggcyklar
trike
barncyklar
elcyklar
cykelbelysning


Provcykla alltid innan du köper en cykel

Prova alltid cykeln före köp

Ingen skulle drömma om att köpa en bil utan att först ta en provtur. Många, kanske de flesta cykelköpare, nöjer sig med att titta på cykelns utrustning, färgen och prislappen innan de slår till och trampar i väg. En del köper till och med cykeln i kartong. Den som inte provar en cykel före köp riskerar att bli besviken. Cykeln behöver inte vara dålig, men den kanske inte passar cyklistens behov eftersom man inte provat cykeln före köp.

Idag är urvalet av cyklar och cykeltyper väldigt stort. Det finns cyklar för vardagsbruk och för tävling. Det finns traditionella cyklar och det finns så kallade liggcyklar som kan ha både två och tre hjul. Och utbudet av så kallade transportcyklar blir allt större.

Börja cykelköpet med att fundera på vad du ska ha cykeln till. Den bästa och dyraste terrängcykeln är inte ett bra val för den som vill cykla till jobbet i citydress. Omvänt så är en traditionell damcykel tämligen misslyckad ute i skogen.

Välj ut åtminstone två olika cyklar som motsvarar dina behov. Prova båda cyklarna och jämför inte bara pris utan också prestanda.

Innan du tar dig en provtur ska du be cykelhandlaren ställa in sadel och styre så att du sitter bra. Det är mycket viktigt att du sitter rätt på cykeln. Kom ihåg att det är du som är cykelns motor.

Prova bromsar och växlar och kolla att allting fungerar bra. Gör sedan accelerations- och bromsprov genom att accelerera snabbt och därefter bromsa in. Gör flera bromsprov och bromsa försiktigt första gången. Öka därefter bromseffekten successivt.

Bromsarna ska ta jämnt och bra utan att låsa hjulen. Det ska vara lätt att dosera bromseffekten. De flesta moderna cyklar har bromsar både på fram- och bakhjul. Använd båda bromsarna när du bromsar. Kom ihåg att frambromsen är effektivare än bakbromsen. Är det halt ute ska du dock använda frambromsen försiktigt eller inte alls.

Prova cykelns vridstyvhet och utväxling i en backe. Växla ner och försök att trampa uppför backen utan att resa dig och trampa stående. Utväxlingen ska vara sådan att du på lägsta växeln orkar trampa uppför backen sittande. Är utväxlingen för hög, d v s orkar du inte trampa uppför backen sittande så ska du be cykelhandlaren att ändra utväxlingen. Det är lätt gjort. De flesta cyklar med navväxlar är för högt utväxlade.

Lyft cykeln och bär den en sträcka. Orkar du bära cykeln uppför en trappa vid behov? Allt övrigt lika är en lätt cykel att föredra.

Gör samma test med en annan cykel och jämför. Köp sen den cykel som du tycker är bäst, även om den skulle vara dyrare. Räkna ut vad merkostnaden för den dyrare cykeln är per dag utslaget på tio år så kommer du sannolikt att inse att den bättre cykeln är värd vartenda öre i merkostnad. Glöm aldrig att det är du som är cykelns motor!

Tillbaka till toppen

Välj cykelhandlare med omsorg

Nästan lika viktigt som valet av cykel är valet av butik. Du kommer förr eller senare att behöva hjälp med service och reparationer om du inte är mycket händig. Det är alltså en fördel att köpa en cykel hos en handlare som är kompetent och kan ge goda råd och är villig att ge service snabbt och till fasta priser.

Kolla gärna vilka garanti- och servicevillkor butiken tillämpar. Får du med en bra bruksanvisning som anger när och hur du ska underhålla cykeln? Hur lång tid tar det att få en punktering lagad? Har butiken expresservice? Kan du lämna cykeln på morgonen och hämta den fix och färdig på kvällen?

Många cykelhandlare driver "cykelhotell". När man lämnar in cykeln för en reparation får man beskedet att cykeln kommer att vara klar fyra dagar senare. Självklart ska man kunna boka en reparation och få reparationen utförd under en dag.



Vardagscykeln - en grön sparbössa





Herrcykel med högt styre, navväxel och helkapslat kedjeskydd

En cykel som används dagligen spar pengar, skonar miljön och bygger upp konditionen. Men för att man ska ha lust att använda cykeln dagligen så ska den vara praktisk och bekväm.

En bra vardagscykel är tålig och kravlös. Den kan stå ute i ur och skur men den förblir fräschare och i bättre skick om den förvaras inomhus eller i varje fall under tak. Vardagscykeln ställer inga krav på cyklistens klädsel. Man ska kunna hoppa på cykeln som man går och står och det ska finnas plats för lätt bagage på en vettigt utformad pakethållare. Stora och rymliga styrkorgar ska man dock undvika att använda – de påverkar styrningen på ett farligt sätt.

De flesta vardagscyklar är komplett utrustade med pakethållare, stänkskärmar, kedjeskydd och godkänd belysning. Numer har vardagscyklar oftast navväxel med tre, fyra, fem, sju eller åtta växlar, fotbroms som verkar på bakhjulet och handbroms på framhjulet.


På en vardagscykel kan man cykla iklädd kostym.

Fotbroms som verkar på bakhjulet är inte så bra. Försök att få en cykel med handbroms som verkar på bakhjulet och använd fram- och bakbroms samtidigt. Det är svårt att dosera bromseffekten med en fotbroms.

Vardagscyklar finns i en rad olika modeller. Herrmodellerna har ofta ett relativt lågt, måsvingat styre och en ganska smal sadel. Det låga styret ger en bättre viktfördelning mellan fram- och bakhjul samt minskar luftmotståndet.

Den framåtlutade ställningen har dock vissa nackdelar. Man riskerar att få ont i nacken och ont i händer och handleder genom att man sitter framåtlutad. Undvik alltså att sitta kraftigt framåtlutad.

Det finns även vardagscyklar med högt styre. Det högre styret ger en bekvämare, upprätt ställning, men det blir kämpigt i motvind.



Traditionell damcykel med högt styre och lågt insteg

Dammodellerna finns av flera olika typer. Den klassiska tantcykeln har högt styre och en mjukt rundad ramform med lågt insteg. En sådan cykel är mycket lätt att komma på och av, men ramkonstruktionen gör att den blir tungtrampad, särskilt i backar och motvind. Tekniskt sett är den här modellen den sämsta cykeln på grund av ramkonstruktionen.

Damcyklar är väldigt ofta utrustade med en fast monterad styrkorg. Om man bara förvarar lätta saker i korgen, typ liten damväska, är det ok, men transportera inte matkassar eller andra tunga föremål i styrkorgen. Eftersom korgen sitter fast vid styret påverkar det styrningen på ett negativt sätt, som i olyckliga fall kan leda till kullkörningar.

På senare år har den klassiska tantcykeln med de mjukt böjda rören fått konkurrens av en ny damvariant. Den nya tantcykeln har bara ett tjockt rör med ett lågt sittande rör som förstärkning.




Nygammal damcykel med reglerbar styrstam och lågt insteg

Den optimala vardagscykeln av traditionell typ är en sportig dammodell med lågt styre och raka ramrör. Det övre röret bildar en rät linje från styret mot baknavet. Det gör ramen vridstyvare och cykeln mer lättrampad.

En speciell ramvariant är den så kallade mixte-ramen. Den karakteriseras av att det övre diagonala röret bytts mot två parallella rör som går ända från styrhuvudet till baknavet. Mixteramen är dock nästan försvunnen i nyproduktionen.

Den sportiga dammodellen är i själva verket den idealiska cykeln i stadstrafik för såväl män som kvinnor. Ska man skjutsa småbarn i en sits på pakethållaren, är den traditionella herrcykeln opraktisk medan den sportiga damcykeln är perfekt. Den sportiga damcykeln är i själva verket en verklig unisexcykel.

I praktiken är det tyvärr inte så lätt eftersom damcyklar som regel inte görs så stora att de passar långväxta män och kvinnor.



Sportig damcykel med lågt styre och högre insteg

Nackdelen med den sportiga damcykeln jämfört med tantmodellen är högre insteg, fördelen är den vridstyvare ramen som ger mindre effektförluster och en snabbare cykel.

Förr var vardagscyklar praktiskt taget alltid tillverkade av stålrör. Nu blir aluminiumramar allt vanligare. Oavsett rammaterial är fälgarna nästan alltid gjorda av lättmetall vilket är bra. Det är viktigt att fälgarna är lätta och har cykeln fälgbromsar så tar de bättre på en lättmetallfälg än på en stålfälg.




Helkapslade kedjeskydd är ovanliga på svenska cyklar

Svenska vardagscyklar har så kallade kedjeskydd. Tyvärr skyddar dessa skydd kedjan i mycket begränsad omfattning. De är i själva verket byxskydd.

Ett bra kedjeskydd ska omsluta hela kedjan och skydda den mot regn och vägsprut. Sådana kedjeskydd sitter ofta på holländska vardagscyklar, men är mycket ovanliga i Sverige.

Vissa vardagscyklar är utrustade med navgenerator och strålkastare med ljussensor som tänds automatiskt när det blir mörkt.

Praktiskt taget alla vardagscyklar har fotbroms. Fotbroms är inte bra. I praktiken har man bara två lägen på pedalvarvet där man kan bromsa med full kraft. Dessutom är bakbromsen mindre effektiv än frambromsen. Om cykeln även är utrustad med handbroms så ska du använda båda bromsarna. Bäst är dock att låta montera en extra handmanövrerad fälgbroms på bakhjulet. Det finns växelnav utan fotbroms med handmanövrerade bromsar. Försök att få ett baknav utan fotbroms men med handmanövrerad broms.



Dursley-Pedersen är en originell cykel som konstruerades på 1890-talet och som tillverkas hantverksmässigt fortfarande. Den uppskattas för sin upprätta position och sin bekväma sadel. Bertil Helgesson är väldigt nöjd med sin cykel som han ägt sedan 2001. Enda nackdelen är att den går tungt i motvind.

Tillbaka till toppen


Hybridcykeln idealisk för pendling och semesterturer



Cityhybrid med utanpåliggande växlar men utrustad med skärmar och pakethållare.

Hybridcyklar finns av flera olika typer. Det finns ”nakna” hybridcyklar utan skärmar och pakethållare och det finns fullt utrustade med skärmar, pakethållare, belysning och fast monterat lås.

Rätt utrustad är hybridcykeln en bra cykel för dagligt bruk. Tack vare det platta styret sitter man lätt framåtlutad vilket sänker luftmotståndet.

Nackdelen med den positionen är att man kan få ont i nacke och axlar och i händer och handleder. Får du ont så ska du räta upp styret och sitta mer upprätt.

De kraftiga däcken gör att den tar sig fram även på dåliga vägar och minskar risken för punkteringar. Däcken är dock inte så grova som på terrängcyklar vilket gör att hybridcykeln rullar lättare på asfalt. De många utväxlingarna gör att man tar sig fram lätt och snabbt även i backig terräng. De flesta hybridcyklar är konstruerade så att man kan utrusta dem med skärmar och pakethållare - många levereras med sådan utrustning som standard.


Racerhybrid – påminner mest om en racer med platt styre.

Någon idealisk vardagscykel är den dock inte - den saknar nämligen kedjeskydd. Med en gummisnodd om byxbenet kan man dock cykla på en hybridcykel även iförd vanliga byxor. Kavajen bör dock bytas mot ett ledigare plagg med tanke på den framåtlutade körställningen.

De flesta hybridcyklar har utanpåliggande växlar med 21, 24 eller 27 utväxlingar. Det innebär att de har handmanövrerade bromsar som verkar på fram- och bakhjul. Bromsarna är vanligen fälgbromsar, men de dyrare modellerna har ofta skivbromsar.

Ramen är vanligen av den traditionella, slutna typen med horisontellt eller lätt lutande överrör. Vissa modeller finns i sportig damvariant. Däcken håller standardmått, d v s däckdiametern är 622 mm. Bredden på däcken varierar mellan 35 och 40 mm. Rammaterialet är vanligen aluminium.

Utrustningen är ofta av samma komponentgrupper som förekommer på terrängcyklar. De dyraste utrustningarna sitter dock bara undantagsvis på hybridcyklarna, vilket är logiskt eftersom de sällan används i tävlingssammanhang.

En hybridcykel är förträfflig vid alla tillfällen när man är betjänt av en snabb, sportig och robust cykel - under förutsättning att man kan acceptera frånvaron av kedjeskydd. Den duger som vardagscykel till och från jobbet och den kan användas för motionscykling, utflykter och cykelcamping i varierande terräng på alla vägunderlag. Den är dock inte idealisk i oländig skogsterräng.


En fixie hör hemma på en velodrom



En renodlad fixie är en cykel med fast utväxling, utan växlar och bromsar, utan skärmar och pakethållare. Marcus Blumenfelds fixie är försedd med tvåväxlat baknav och fotbroms.

Cykelbuden i New York började för några år sedan att åka på Manhattan med så kallade fixies – cyklar med fast utväxling utan bromsar. För att bromsa måste man rycka upp bakhjulet i luften och ha pedalerna i bromsläge när man landar. Då är hjulet låst och man får en bakhjulssladd. Om man är skicklig kan man häva sladden och få stopp på cykeln. Om inte så lär man hamna på alla fyra över eller under cykeln.

En fixie är naturligtvis en utmaning för unga män med smak för äventyr och risker och cykeltypen spreds över världen. I varje fall nådde fixien Stockholms innerstad för några år sedan.

Många fixies som rullar på stan är ombyggda racercyklar, men modifierade fixies säljs i handeln. De som säljs i handeln är som regel utrustade med handbromsar och vissa leverantörer förser cyklarna med frihjul. Cyklar utan bromsar uppfyller inte lagens krav och handlarna tvekar rimligen inför att sälja olagliga cyklar. Det hindrar inte vissa unga män från att åka om kring på fixies utan bromsar och polisen lär inte ha tid att jaga bromslösa cyklister.


Crescent tillverkar en modifierad fixie med fälgbromsar på fram- och bakhjul. Bakhjulet kan vändas så att man kan ha fast utväxling eller frihjul.

En ren fixie kan man inte cykla snabbt med om man är rädd om sitt eget och andras väl och ve. För att cykla snabbt måste man ha bra bromsar, mycket bra.

Ursprungligen var fixies tävlingscyklar utrustade med bockstyren som användes på velodrom. Den fasta utväxlingen hade man för att kunna balansera stillastående vid starten som kunde vara i flera minuter. Själva starten var ett nervkrig mellan de tävlande.

Tillbaka till toppen


MTB

Gemensamt för alla terrängcyklar eller MTB (mountainbike) som de också kallas är att de har utanpåliggande växlar och kraftiga dobbade 26-tumsdäck (fälgbädden mäter 559 mm i diameter).
Nu finns det MTB-cyklar med så kallade 27-tumsdäck och 29-tumsdäck. 27-tumsdäck har diametern 584 mm, d v s en variant på 26-tumsdäck, medan 29-tumsdäck har diametern 622 mm, d v s samma dimension som de flesta vardagscyklar.
Terrängcyklarna har 21, 24, 27 eller 30 växlar med stort gap mellan lägsta och högsta utväxling. Cyklarna har handmanövrerade fälgbromsar eller skivbromsar.

Ramarna är mycket kraftiga, och som regel gjorda av aluminium. Eftersom aluminium inte är lika starkt som stål måste terrängcyklarnas ramar göras extra kraftiga för att klara påfrestningarna de utsätts för vid terrängcykling.

Framfjädrade terrängcyklar





Terrängcykel med stel baktriangel men fjädrande framgaffel

Alla cyklar i denna grupp är utrustade med fjädrande framgafflar. I övrigt varierar de både vad avser konstruktion, material och utrustning. De billigaste måste betecknas som "glidarcyklar" medan flertalet är att beteckna som sport- eller tävlingscyklar.

Fullt utrustade terrängcyklar med fjädrande framgaffel kan användas för dagligt bruk, men då bör man byta ut de grova, dobbade däcken mot däck med mindre grovt mönster så rullar cykeln bättre på asfalt.

En MTB kommer bäst till sin rätt på skogsvägar och stigar där de grova och mönstrade däcken ger bra grepp och där fjädringen ger cykeln en mjuk gång även om vägen är dålig.

Det finns fjädrande gafflar av olika typer och med olika fjädringsegenskaper. De bästa framgafflarna har lätt justerbar hårdhet. De har ofta reglage på styret så att man lätt kan låsa framgaffelns fjädring vid behov. När man ställer sig upp och trampar är det bra att lätt kunna låsa fjädringen.

Prova flera olika cyklar före köp och jämför gafflarnas beteende. Stirra dig dock inte blind på framgaffeln utan bedöm cykeln som helhet i jämförelse med andra cyklar i samma prisklass.

Helfjädrade terrängcyklar





MTB med fjädring på både fram- och bakhjul


På helfjädrade cyklar är såväl fram- som bakhjul fjädrande upphängda. Det innebär att dessa cyklar i praktiken bara kan användas som sportredskap. Man kan knappast utrusta dem med skärmar och pakethållare.

Innan man köper en helfjädrad cykel bör man definitivt prova den. Om konstruktionen inte är lyckad kommer nämligen cykeln att kännas som en gunghäst när man reser sig upp och trampar energiskt.

Vissa helfjädrade MTB är konstruerade i första hand för utförsåkning och då har man prioriterat den stötupptagande förmågan på bekostnad av cykelns klättringsförmåga.

Var uppmärksam på cykelns vikt. Många helfjädrade cyklar är betydligt tyngre än ofjädrade modeller. Innan du köper en helfjädrad cykel bör du ta reda på om och hur fjädringselementen kan servas, om de kan bytas ut och vad det kostar. Kolla också om fjädringens hårdhet lätt och snabbt kan justeras.

Utrustningen på terrängcyklar är mycket varierande. De dominerande utrustningsfabrikaten Shimano och SRAM har en hel rad utrustningsserier.
Shimanos toppserie kallas XTR och den billigaste serien kallas Alivio. Alla utrustningsgrupper i Shimanos terrängcykelsortiment har numer skivbromsar utom Alivio som har v-bromsar.

SRAMS toppgrupp har beteckningen XX och den enklaste kallas X5 - alla grupperna har skivbromsar.

Dirt- och trialcyklar



Dirt- eller trialcyklar som de också kallas är en speciell form av MTB. Dirtcyklarna har mycket låga ramar, extra breda styren, de är ofta helfjädrade och har mycket låg utväxling och kraftiga bromsar.




Dirthoj från Scott.

Sadeln är liten och sitter mycket lågt. Denna speciella konstruktion beror på att cyklarna används för körning på hinderbana där man måste ha maximal koll på cykeln och balansen. Cyklisten behöver det breda styret och de kraftiga bromsarna för att balansera cykeln medan man förbereder ett hopp eller vrider cykeln för att köra i en annan riktning, accelerera snabbt för att hoppa över ett hinder eller dylikt.

Vikbara terrängcyklar

Det finns även vikbara MTB som man kan ta med på buss och tåg och som kan stuvas ner i en bilkoffert.




Vikbar terrängcykel cykelfärdig och i hopvikt läge.

De vikbara terrängcyklarna finns dels med ofjädrad framgaffel, dels med fjädrad. En vikbar terrängcykel är förvisso ingen liten nätt minicykel, men nerpackad i en väska får man ta med den på tåget vilket är poängen.

Tillbaka till toppen


Tävlingsracern – mer cykel per kilo finns inte





Racercykeln har ingen överflödig utrustning

Tävlingsracern är den mest extrema cykeln. Allt överflödigt är bortskalat. Den har så snäva mått att den inte ens kan förses med skärmar - de får inte plats mellan däck och ram. Ram, hjul och utrustning är gjorda i starka metallegeringar eller kolfiber för att man ska kunna göra cykeln så lätt som möjligt.

Cyklarnas lätthet gör att det är väldigt roligt att cykla på en racer. Första gången man åker på en racer häpnar man över dess lätthet – man har en känsla av att man flyger fram.

I cykelsportens begynnelse hade racercyklarna inga växlar; en modern racer har 18, 20 eller 22. Ramen tillverkas som regel av aluminium, kolfiber eller titan.

Det bockformade styret gör att cyklisten sitter kraftigt framåtlutad vilket minskar luftmotståndet. Den extremt framåtlutade positionen är påfrestande för nacke, axlar, handleder och händer.

Den kraftigt framåtlutade positionen försämrar också runtomsikten. Av det skälet bör man inte använda racercyklar med bockstyre i stadstrafik.

Den smala hårda sadeln är inte bekväm. Den som sett Vätternrunde-cyklister gå konstigt efter målgång vet varför.

Tillbaka till toppen



Triatloncykeln känns igen på sitt speciella styre


En speciell racer, triatloncykeln, har blivit allt vanligare. Den har extra branta ramvinklar, sadelstolpen är framåtböjd och styret är kompletterat med en pilformad båge med underarmsstöd för att cyklisten ska orka sitta kraftigt framåtlutad under flera mil.




Cyclocrosscykeln har dobbade däck och speciella bromsar

En annan specialvariant av racercykeln är cyclocross-racern. Den liknar ytligt en vanlig landsvägsracer men har en annan typ av bromsar och tjockare, dobbade däck. Cyclocross-tävlingar äger rum i terräng och därför behöver cyklarna det väggrepp som de dobbade däcken ger. Bromsarna är också av en speciell variant, s.k. cantileverbromsar, som är öppna så att lera och annan smuts inte ska fastna i bromsen och göra cykeln oanvändbar. På senare år har dessa cyklar i ökande utsträckning försetts med skivbromsar.

Vid sidan av de mest extrema racercyklarna finns det också enklare och billigare modeller. Ett otränat öga ser inga skillnader, men de finns. De kan mätas i pengar och på vågen. De bästa racercyklarna är mycket lätta medan enklare cyklar är tillverkade av billigare och tyngre material.

Racercyklar har inte vanliga pedaler. Cyklarna är utrustade med speciella pedaler som man klickar fast skon i så att sko och pedal sitter fast förenade. På undersidan av skon sitter ett metallbeslag som passar i pedalen. För att lossa foten från pedalen vrider man foten i sidled.

Det finns flera olika typer av klickpedaler. Shimano har utvecklat en typ som blivit en standard, SPD-pedalen, men det finns även andra konkurrerande typer som Campagnolo, Time och Look.



Tillbaka till toppen


BMX





BMX-cykel utrustad med rotorbroms och pegs.

BMX-cyklarna är egentligen avsedda för tävling. Det finns två huvudgrupper av BMX-hojar: bancyklar och freestyle.

Bancyklar används for tävling på en speciell bana, medan freestyle-cyklarna används för trickåkning. De har vanligen 20 tums hjul liksom freestyle-cyklarna men det förekommer även 24-tumshjul.

Medan bancykelns ram kan vara av krommolybden-stål eller aluminium så är free-style-cykelns ram praktiskt taget alltid av krommolybdenstål för att klara påfrestningarna.

Freestylecyklarna har två andra speciella karakteristika, nämligen rotorbromsen och pegsen. Rotorbromsen är en konstruktion som möjliggör för cyklisten att snurra styret ett helt varv utan att bromsvajern snor sig runt styrstammen och pegsen är stöd som monteras på hjulnaven och på vilka cyklisten står vid vissa trick.

Utöver de rena tävlingscyklarna finns det enkla BMX-liknande cyklar för barn.

Utrustningen liksom ramen är relativt påkostad på BMX-cyklar avsedda för tävling.

Tillbaka till toppen


Udda cyklar för speciella behov





Birdy försedd med barnsits.

Minicyklar är enligt reklamen förträffliga för husvagnsägare, storstadsbilister, fritidsskeppare, tågpendlare med flera. Poängen med dessa cyklar är alltså att vara komplement till ett annat transportmedel.

I Sverige har man mer användning av minicyklar än i övriga Europa. Svenska järnvägsföretag med SJ i spetsen är nämligen mycket negativa till cykel på tåg. En hopfälld minicykel får man däremot ta med sig, i varje fall om man har den i en väska eller försedd med ett skyddsöverdrag. Vissa tillverkare av minicyklar erbjuder cykelväskor till sina cyklar som tillbehör.

Minicyklar finns av två typer: delbara och vikbara. Under många år dominerades marknaden av specialtillverkare som Moulton som gör en serie olika delbara cykelmodeller och Brompton som gör hopfällbara cyklar.

Nu finns många cykeltillverkare som har minicyklar i sitt sortiment.
Minicyklar säljs inte alltid genom cykelfackhandeln utan kanske i större utsträckning genom båttillbehörsbutiker. Det tycks som om båtägare i större omfattning än andra har insett värdet av minicyklar.

Fortfarande är Brompton den mest kompakta minicykeln på marknaden. Trots sitt kompakta format är den bra att cykla på.




6-växlad Brompton.

Det finns alltså många hopfällbara cykelfabrikat att välja mellan. De flesta har lite större hjul än Brompton och är lite mer skrymmande.

Lite större hjul ger cykeln en komfortablare gång. Vissa minicyklar har fjädring för att kompensera för de små hjulen.

Minicyklar är i regel lättare än vanliga cyklar eftersom hjul och ram är mindre. De bästa minicyklarna kan med fördel användas för daglig cykling eftersom de är så lätta och lätthanterliga.

Trots lättheten bär man dem ogärna längre sträckor. Det är alltså en fördel om det går lätt och snabbt fälla ihop dem och veckla ut dem. Man ska inte bära minicyklar utan bara lyfta dem in och ut ur tåg respektive in i och ur bilkofferten. Men då får ju inte cykeln vara tyngre än att man orkar lyfta upp den.

Provcykla alltid cykeln före köp och prova själv hur man gör när man viker ihop respektive vecklar ut cykeln. Det ska gå lätt och snabbt och kopplingarna måste vara säkra och robusta.


Tillbaka till toppen


En cykel för dagis och storköp





En kraftig vardagscykel med frampakethållare som inte påverkar styrningen.

Förr fanns "springschascyklar", d v s kraftiga, monstruöst tunga cyklar med en frampakethållare som användes för att köra hem varor till kunderna. Numer är springschasarna försvunna och med dem hojarna. Det finns dock en hel del cyklar som är lämpade för transport av tungt bagage, inte minst cyklar som gör det lättare att skjutsa barn.


En trehjulig transportcykel anpassad för att skjutsa barn.

Transportcyklar finns med både två och tre hjul. Trehjuliga har fördelen att de håller balansen själva när man stannar, nackdelen är att de blir tunga och otympliga. Det kan man kompensera för genom att låta montera en elmotor.

Eftersom kraftiga cyklar som regel betyder tunga cyklar så bör man prova cykeln före köp, helst med tilltänkt last för att undersöka cykelns egenskaper.

Vissa cyklar med frampakethållare har ben som stöder pakethållaren mot hjulnavet. Det betyder att pakethållaren med sin last rör sig med styret. Med en sådan konstruktion bör man bara ha lätt bagage på frampakethållaren.

Det är betydligt bättre om frampakethållaren är fäst vid styrhuvudet så att pakethållaren inte svänger med styret.

Med tanke på att cykeln med last blir ett tungt ekipage så är det en stor fördel om cykeln är utrustad med många och helst mycket låga utväxlingar.

Man ska alltid prova cyklar före köp och det är särskilt angeläget att provcykla trehjuliga transportcyklar, inte minst med tanke på styregenskaperna.


Tillbaka till toppen



Tandemcyklar





En sportig tandemcykel

Tandemcyklar har blivit ovanliga. Fördelen med tandemcyklar är att olika starka cyklister kommer samtidigt till målet. En annan fördel är att människor som av någon anledning inte kan cykla kan njuta av cykling med hjälp av en cykelkunnig vän. Dessutom är det faktiskt roligt att cykla tandem i sig.

Tandemcyklar finns av en rad olika konstruktioner. Vissa modeller är utformade i första hand för lätt insteg. De är utformade som dam/dam-cyklar, medan sportigare tandemcyklar är utformade som herr/herr.

Vill man ägna sig åt snabb cykling så ska man definitivt välja en cykel som är av typ herr/herr eftersom en sådan ram blir vridstyvare. Dessutom bör ramen ha ett diagonalt rör som går från styrhuvudet till baknavet eller rentav till baknavet. Vissa tillverkare monterar ett ovalt ramrör som förbinder de båda vevpartierna för ökad styvhet i ramen.

Tandemcyklar finns både med navväxlar och med utanpåliggande växlar precis som vanliga cyklar. Vissa tandemcyklar har extra starka ekrar och det förekommer att tandemcyklar förses med 48 ekrar per hjul i stället för 36 som är standard.

Det finns en mycket exklusiv tandem (Santana) som kan demonteras och transporteras i en väska.

Det finns även liggcyklar avsedda för två i flera olika utformningar.




Greenspeed Tandem.


Tillbaka till toppen<


Trehjulingar för vuxna





Trehjulingar håller balansen själva.

Det finns även cyklar för vuxna med tre hjul. En trehjuling håller balansen själv vilket är en fördel i vissa lägen. När man stannar framför ett rödljus behöver man bara bromsa, man måste inte stiga av cykeln utan kan lugnt invänta grönt ljus sittande på cykeln.

Man bör dock vara uppmärksam på att trehjulingar kan välta. Tyngdpunkten är relativt hög och man kan inte köra så fort genom skarpa kurvor.

Det finns dessbättre trehjuliga liggcyklar, s.k. trikes, som har lägre tyngdpunkt och är mycket säkrare och snabbare. Läs mer under liggcyklar.


Tillbaka till toppen






Tvåhjuliga liggcyklar





Holländsk liggcykel med kort hjulbas och fjädring såväl bak som fram.


Recumbents, eller liggcyklar som de kallas i Sverige, karakteriseras av att cyklisten halvligger i ett säte som påminner om en campingstol. Vevparti med pedaler befinner sig framför cyklisten snarare än under. Styret kan vara under sätet eller över som på en vanlig cykel.

Liggcyklar är ovanliga. De tillverkas huvudsakligen i USA, Holland och Tyskland. I Sverige torde det bara finnas några hundra liggcyklar, vilket beror på att liggcyklar inte säljs i vanliga cykelbutiker. Det finns bara några enstaka butiker som säljer liggcyklar i Sverige. Man kan dock köpa liggcyklar på nätet från Holland där det finns flera tillverkare som säljer direkt till kund.



E-bike, amerikansk liggcykel med medellång hjulbas.

Tvåhjuliga liggcyklar finns i en rad olika utföranden. Man kan särskilja tre huvudtyper, liggcyklar med lång hjulbas, cyklar med medellång hjulbas och liggcyklar med kort. Cyklar med lång hjulbas har vevparti och pedaler bakom framhjulet, cyklar med medellång hjulbas har vevpartiet över framhjulet, medan liggcyklar med kort hjulbas har vevpartiet framför framhjulet.



Gold Rush, legendarisk amerikansk liggcykel med lång hjulbas.

På liggcyklar med lång hjulbas är positionen i regel mer upprätt än på cyklar med kort hjulbas, men det finns undantag från regeln.

Liggcyklar med lång hjulbas rullar mjukt utan fjädring. Liggcyklar med kort hjulbas bör däremot utrustas med fjädring, helst både på bak- och framhjul för att ge cykeln en mjuk gång. De flesta korta liggcyklar är utrustade med fjädring.





Liggcykel med kort hjulbas och fjädring på fram- och bakhjul.

Liggcyklar har en rad fördelar framför vanliga cyklar och ett antal nackdelar. De är snabba därför att de erbjuder ett lågt luftmotstånd. Ju starkare man är desto större glädje har man av liggcykelns inneboende snabbhet eftersom luftmotståndet är högre än rullmotståndet i farter över 22 km/tim. Obs, det gäller racercyklar när man håller i styrets djupaste del. På upprätta vardagscyklar blir luftmotståndet större än rullmotståndet i betydligt lägre hastigheter.




Liggcyklar är utmärkta långfärdscyklar.


En annan fördel med liggcykeln är att man sitter bekvämt i en sits i ställer för på en hård cykelsadel. Det är mycket viktig fördel när man är på cykelsemester och kör långa sträckor dag efter dag. Medan man på en traditionell cykel ofta får ont i handflator, handleder, nacke, rygg och bak, så kan liggcyklisten åka mil efter mil, dag efter dag utan att få ont i kroppen.

Ytterligare en fördel är att man sitter lågt. Vid en vurpa faller man från låg höjd och man faller åt sidan och gör sig ofta inte illa. Krockar man med ett annat fordon, krockar man med fötterna först, inte med huvudet. Risken att man ska flyga över styret vid en häftig inbromsning är praktiskt taget obefintlig.

En invändning som riktats mot liggcykeln är att man har sämre sikt bakåt. Det är sant, men om man monterar en spegel på styret vilket de flesta liggcyklister gör så har man bättre bakåtsikt än andra cyklister.

En mer bagatellartad nackdel med liggcyklar är att de inte är så praktiska för damer som vill cykla iförd lång kjol. Kjolen riskerar att blåsa upp och skymma sikten.

Till nackdelarna måste räknas att liggcyklar inte är så bra vintercyklar. På halt underlag kör man lätt omkull eftersom man inte hinner parera en sladd innan man ligger vid sidan av sin cykel och undrar vad som egentligen hänt.

På grund av sin konstruktion är liggcyklar som regel lite tyngre än konventionella cyklar vilket gör att de är långsammare i uppförsbackar. Det finns dock mycket lätta liggcyklar byggda i kolfiber som är snabba även uppför.




Extrema liggcyklar blir mycket snabba tack vare lågt luftmotstånd.

Sedan en cyklists slog en rad världsrekord på 30-talet med en liggcykel är de förbjudna att delta i vanliga cykeltävlingar. Man kan alltså inte använda en liggcykel i en tempoloppsetapp i Frankrike Runt. I sådana lopp skulle den säkert vara överlägsen vanliga cyklar på grund av sitt låga luftmotstånd.

Liggcyklar är däremot förmodligen inte så bra i linjelopp eftersom man inte kan resa sig upp och lägga hela sin kroppstyngd på pedalerna och göra ryck eller spurta. Hur liggcyklar skulle klara sig i konkurrensen med vanliga cyklar får vi dock inte veta eftersom de inte får tävla sida vid sida med vanliga racercyklar.

Vad vi däremot vet är att alla hastighetsrekord på cykel vunnits med liggcyklar i olika utformningar.

I slutet av 90-talet deltog två holländska liggcyklister i det norska motionsloppet Den store styrkepröven mellan Trondheim och Oslo. De båda liggcyklisterna, Bram Moens och Ymte Sijbrandij kom i mål som etta respektive tvåa. Tävlingsledningen som tillåtit liggcyklisterna att starta på lika villkor med övriga cyklister ändrade dock åsikt när liggcyklisterna visade att de var snabbast. Tävlingsledningen dekreterade i efterhand att liggcyklar inte fick delta i tävlingen och de båda snabbaste cyklisterna blev snuvade på äran och sina priser.

Skammen gick odelat till tävlingsledningen.

En annan nackdel med liggcyklar är att de är lite dyrare än vanliga cyklar. De billigaste liggcyklarna kostar från cirka 12 000 kr. Den dag liggcyklar börjar serietillverkas i stor skala kommer de dock inte att vara dyrare än motsvarande konventionella cyklar.

Det som är unikt med liggcyklarna är ramen. I övrigt har liggcyklar utrustning av samma slag och utformning som andra cyklar. De flesta liggcyklar har 21, 24 eller 27 utväxlingar och fjädring på fram och bakhjul.

Tillbaka till toppen



Trike – den säkraste cykeln





Engelska Windcheetah - legendarisk trike.

Den säkraste cykeln är utan tvivel en trike. En trike är en trehjulig liggcykel. De finns av två typer, den ena typen har ett hjul fram och två bak, kallas delta, den andra typen är tvärtom, två hjul fram och ett drivhjul bak, typen kallas tadpole.

Ju lägre man sitter desto lägre hamnar tyngdpunkten. Modellerna med två hjul fram har oftast lägre tyngdpunkt än modeller med ett hjul fram och är att föredra ur säkerhetssynpunkt. Risken för att man ska köra omkull med en trike, typ tadpole, är mycket liten om man inte kör vårdslöst.

Utöver säkerhet har trikes också andra fördelar. När man kommer till ett rödljus så behöver man inte sätta ner foten utan kan lägga i handbromsen och lugnt avvakta grönt ljus. Liksom tvåhjuliga liggcyklar är de bekväma. Sitsen påminner om en vilfåtölj.

Tack vare sittställningen är de snabbare än vanliga upprätta cyklar på grund av lägre luftmotstånd. De är dock inte lika snabba som tvåhjuliga liggcyklar – det tredje hjulet ökar såväl luft- som rullmotstånd.

En trevlig konsekvens av trikens säkerhet är att man slipper cykelhjälmen, i varje fall så länge man cyklar på cykelbanor och cykelvägar. Det är rimligen inte farligare att cykla trike än att promenera eller jogga. Ger man sig ut i trafik med bilar, bussar och lastbilar så gör man klokt i att sätta på sig en hjälm, även om man åker trike.




Scorpion - tysk liggcykeltrike

Utrustade med lämpliga cykelväskor är de utmärkta långfärdscyklar och de kan även användas för inköpsresor till livsmedelsbutiken.




Gekko fx - hopfällbar trike med elassistans - motorn sitter i bakhjulet

Nackdelen med trehjulingar är att de tar mer plats än tvåhjuliga cyklar, de är mer svårstuvade och deras konstruktion är lite mer komplicerad och de är dyrare.

Det finns dock hopfällbara trehjulingar som i hopfällt tillstånd kan stuvas ner i en bils bagageutrymme.



Sinner Comfort - trehjuling för vardagsbruk

Tillbaka till toppen


Velomobilen - enda verkliga miljöbilen





Holländska Quest till vänster, i mitten en belgisk velomobil och till höger danska Leitra

Velomobiler eller trehjuliga trampbilar är än mer ovanliga än liggcyklar. Velomobiler är trehjuliga liggcyklar med ett hölje, vanligtvis i glasfiber. Höljets viktigaste uppgift är att minska luftmotståndet. På köpet får man ett förbättrat väderskydd.

Velomobiler tillverkas i mycket liten skala i Holland, Tyskland, Danmark och Belgien. De kostar som regel mellan 50 000 och 75 000 kr. Dyrt för en cykel men billigt för en bil. Dessa velomobiler är för övrigt de enda miljöbilarna värda namnet.

Fördelen med velomobiler är att de ger väderskydd och är mycket snabbare och bekvämare än vanliga cyklar. En vältränad cyklist bör kunna köra cirka 25% snabbare med en velomobil än med en racercykel.

I alplandskap är de inte idealiska eftersom de väger från 30 kg och uppåt och det känns i uppförsbackar. På slät mark går velomobilerna snabbt tack vara det låga luftmotståndet.

En del velomobiler är relativt smala mellan hjulen för att de ska kunna tas in genom vanliga dörrar. Det gör att de kan välta om man kör in fort i kurvor. I velomobiler kan man inte heller "burka" i kurvor eftersom man sitter innesluten i ett ganska trångt skal.

Velomobiler kan utrustas med elmotor så att de antingen blir elmopeder med rätt att köra i 45 km/h eller blir elcyklar med max 25 km/h med motorstöd. En velomobil med elassistans är ett intressant alternativ för den som pendlar med vanlig bil 2-3 mil till jobbet. Velomobiler med elmotor har en aktionsradie på 4-5 mil på en laddning och då åker man i en riktig miljöbil som är lätt att parkera och man behöver inte betala trängselavgifter. Däremot får man ingen miljörabatt víd köpet. Miljörabatt får bara bilar som är registrerade och velomobiler är och klassas som cyklar.



Tillbaka till toppen


Låt första tvåhjulingen vara en springcykel



Att lära sig cykla är ett äventyr i barnets liv. Det är svårt och spännande. En bra cykel gör debuten roligare och säkrare.

Cykeldebuten inträffar allt tidigare i barnens liv. Nu finns det cyklar som kan grenslas av storvuxna treåringar. Problemet är att treåringar inte är mogna att cykla på tvåhjulingar även om de är storvuxna. Många föräldrar ger ändå sina barn cyklar i en ålder då de inte kan balansera på två hjul. De kompletterar tvåhjulingen med stödhjul. Att cykla med stödhjul är som att linka fram på kryckor. Man tar sig fram, men det är inte samma sak.




En bättre början på ett barns cykelkarriär är att ge barnet en springcykel. Springcykeln är tvåhjulig men saknar pedaler. Barnet grenslar cykeln som en vanlig tvåhjuling men sparkar sig fram eller springer upp farten, sätter sig på sadeln och rullar. Det är betydligt enklare att balansera på en tvåhjuling om man inte samtidigt måste trampa. När barnet kan balansera säkert på sin springcykel kan man gå vidare och ge barnet en vanlig tvåhjuling med pedaler - utan stödhjul.





Springcyklar finns i en rad olika utföranden och modeller. Man hittar dem inte alltid hos cykelhandlare utan snarare i leksaksbutiker. Det finns modeller i stål och det finns även modeller gjorda av trä. BMW (!) tillverkar en lyxig springcykel som i efterhand kan utrustas med pedaler och kedja.




Att det är kul att åka springcykel framgår väl av den här bilden. Springcyklarna är små och lätta. När barnet inte orkar eller vill cykla längre är de lätta att bära.


Barncyklar ska vara kraftiga och robusta





Den första cykeln med pedaler kan gärna ha öppen ram - det som vi i dagligt tal kallar dam- eller flickram. Den öppna ramen utan horisontalrör gör det lättare att komma på och av.

De flesta barncyklar på den svenska marknaden har fotbroms. Om cykeln har handbroms är det viktigt bromsen håller sådan kvalitet att barnet orkar bromsa. Små barn orkar ofta inte bromsa med handkraft.

En cykel med växlar utgör en komplikation och kan uppmuntra till alltför snabb cykling som kan ta en ände med förskräckelse.

I övrigt ska cykeln helst ha skärmar och pakethållare. Styret ska helst vara lågt och måsvingat och försett med skyddshandtag som minskar risken för skador vid vurpor.

Rent allmänt bör cykeln vara robust och av god kvalitet. Utrustningen kan gärna vara av stål - det är visserligen tungt, men starkt och tål en hel del misshandel.

Låt inte snålheten bedra visheten genom att köpa en alltför stor cykel. Köp då hellre en bra begagnad cykel av rätt storlek. Risken för kullkörningar och skador är större om cykeln är för stor.

Cykeln bör inte vara större än att barnet sittande på sadeln når marken med båda fötterna.

När barnet har lärt sig att cykla säkert på en tvåhjuling och det är dags att köpa den andra cykeln, faller en del av de invändningar som nämnts ovan. Då kan det vara dags att tillmötesgå barnets önskemål om en mera spännande cykel med flera växlar eller en terrängcykel.

Tillbaka till toppen



Elcyklar



Elcyklar är vanliga cyklar utrustade med en elmotor. Det är dock inte elmopeder, för motorn aktiveras först när man trampar. Motorn är alltså verkligen en hjälpmotor - den hjälper bara till så länge man trampar. Den gör i stort sett halva jobbet upp till 25 km/t då motorn slår ifrån. I praktiken får alltså elcyklar en toppfart på cirka 25 km/t, i varje fall med motorstöd.

Motorns effekt är begränsad till 250 W. Batterikapaciteten får dock variera, d v s energiinnehållet. Före köp bör man alltså kontrollera batteriets kapacitet mätt i wattimmar (Wh) och därmed cykelns aktionsradie. Vanligen påstås batterierna vara dimensionerade för att orka med 3-4 mils cykelturer.

Tillverkarnas uppgifter om hur långt man kan cykla med motorstöd är optimistiskt tilltagna. Som regel gäller avståndsuppgifterna under förutsättning att man använder en mindre del av motorns kapacitet.




Elcykel med motorn i baknavet och batteriet under pakethållaren.

De flesta elcyklar är konstruerade som elcyklar. Elmotorn sitter monterad i fram- eller baknav eller vid vevpartiet och batteripaketet sitter monterat på ramen eller under pakethållaren.

Om man bor i ett område med mycket backar är det en fördel att köpa en elcykel med drift på vevpartiet eftersom det ger mer draghjälp i uppförsbackar. Nackdelen med motorn monterad i vevpartiet är att dessa cyklar är betydligt dyrare.

Om man bor i ett område med små höjdskillnader kan man välja en billigare elcykel med motorn monterad i fram- eller baknav.



Elcykel med motorn monterad vid vevpartiet och batteriet placerat på pakethållaren.

Elcyklar har funnits i många år men i Sverige har de hittills inte haft stora framgångar. De är mycket mer spridda på kontinenten, särskilt i Nederländerna och Tyskland. De flesta elcyklarna finns dock i Kina.

Ett av skälen till att elcyklarna haft det motigt i Sverige är att cyklarna har sett ganska töntiga ut och dessutom har många elcykelfabrikat varit relativt ovanliga märken. Nu håller dock situationen på att förändras i och med att några storföretag lanserar elmotorer, nämligen Shimano och Bosch.

I katalogerna för 2016 års cyklar har alla stora cykelfabrikat som Crescent, Trek, Giant, Merida, Batavus, Helkama och de mindre, men i Sverige väletablerade fabrikaten Skeppshult och Nishiki, elcyklar på programmet. Det lär leda till ett ökat förtroende för elcyklarna. Elcyklarna har tidigare med rätta betraktats med en viss skepsis.

Ett tecken på att elcyklarna kan anses ha framtiden för sig är också att företag som Clas Ohlsson och Biltema lanserar elcyklar.

Att elcyklarna håller på att blir etablerade hindrar inte att de har svaga punkter, framför allt batterierna. Den senaste generationen elcyklar är utrustade med litium-jon-batterier eftersom den typen av batteri innehåller mest energi per kilo. Litium-jon-batterier är komplicerade och kräver elektronisk styrning. Litium-jonbatterierna är inte så driftssäkra. De kan plötsligt sluta att fungera. Därför är det viktigt att tillverkaren helst lämnar två års garanti på batteriet. Livslängden på batteriet beror också på hur det sköts. Litium-ion-batterier bör inte tillåtas ladda ur helt. Ladda upp batteriet innan det är helt tomt. Om cykeln inte används under en längre period, bör batteriet underhållsladdas med jämna mellanrum.

Litiumbatterier kan "skendö", d v s de förefaller döda, de vägrar ta laddning. I bästa fall kan man återuppliva dem. BionX's batterier exempelvis kan inte laddas om spänningen sjunker under 18 volt. Då kan man återuppliva batteriet, d v s få det att ta laddning genom att koppla in laddaren på batteriet monterat på cykeln och trampa på till dess spänningen höjs och då tar batteriet laddning. Om du drabbas av ett "dött" batteri så ska du alltså försöka få liv i det innan du köper ett nytt. Återförsäljaren ska kunna ge tips om hur "skendöda" batterier kan återupplivas.

Innan man slår till och köper en elcykel bör man förvissa sig om att säljaren kan garantera att man kan köpa ett nytt batteripaket när det som sitter på cykeln måste förnyas. Fråga också hur många laddningar batteriet tål och vad ett ersättningsbatteri kostar. De bästa batterierna brukar klara 800 till 1000 uppladdningar. Priserna på ett ersättningsbatteri varierar mellan 3000 och 8000 kronor.




Elcykel med motorn i framnavet och batteriet under pakethållaren.

En elcykels aktionsradie beror dels på batterikapaciteten, dels på terrängen där man cyklar. I mycket kuperad terräng får motorn jobba hårt, medan motorn helt kan kopplas ur i utförsbackar och på slätmark i medvind och då räcker naturligtvis en laddning betydligt längre.

Eftersom batteriets kapacitet sjunker snabbt med fallande temperatur så bör man ta in batteriet över natten och ladda det inomhus. Om man cyklar till jobbet bör man under den kalla årstiden förvara batteriet inomhus under dagen.

Batteripaketet är dyrbart så man bör inte lämna batteriet på cykeln om inte cykeln förvaras på ett betryggande sätt bakom lås och bom.


Att dra en cykelkärra med ett par barn kan vara tungt, särskilt i uppförsbackar. En elmotor på cykeln gör det betydligt lättare.

Det finns företag som marknadsför elmotorer för cyklar i byggsats, komplett framhjul inklusive motor, batteri med pakethållare/batterihållare och kablar som kan monteras på en vanlig cykel. Med motorn i framhjulsnavet kan man välja fritt mellan navväxel och utanpåliggande växel på bakhjulet.

Det finns även elmotorer som är tänkta att monteras i bakhjulet på vanliga cyklar. Själva motorn monteras i bakhjulet och kan som regel bara kombineras med utanpåliggande växlar. Batteriet kan monteras på ramen där det finns plats.

Innan man skaffar en motorsats för montering på en cykel bör man nog läsa monteringsanvisningen för att undersöka om man klarar av monteringen. Man bör också undersöka om cykeln klarar att drivas av en motor. Ramen måste vara av god kvalitet för att klara en motorinstallation.




MTB med BionX elmotor i baknavet och med batteriet monterat på cykelns diagonalrör.

Informationen om elcyklar är generellt dålig. Vissa leverantörer uppger inte ens namnet på motortillverkaren inte heller motorns arbetsspänning eller batteriets energiinnehåll. Man bör förhöra sig om hur många wattimmar (Wh) batteriet innehåller. Antalet wattimmar är avgörande för cykelns aktionsradie med motorhjälp.

Om man vill använda cykeln för att åka till jobbet varje dag så är det nog klokt att välja en cykel vars batteri räcker för dubbla dagliga avståndet. Är resan till jobbet 20 km tur och retur så är det önskvärt att batterierna klarar dubbla distansen. Någon dag kanske man glömmer att ladda upp batterierna och då är man glad för att man har en viss reserv.

Kvaliteten på batterier och motorer varierar. Det finns vissa fabrikat som är kända för att hålla hög kvalitet, som Giant, Yamaha, Panasonic, BionX, Bosch och Shimano. Anonyma motorfabrikat har man anledning att förhålla sig skeptisk till.

Före köp bör man absolut försäkra sig om att säljaren kan erbjuda snabb och effektiv service och att det finns reservdelar både till motor och den elektroniska styrningen av motor och batteri.

Till sist ska man inte glömma att en elcykel i första hand är en cykel. Före köp bör du alltså prova cykeln med urkopplad motor. Det ska vara lätt att cykla och motorn ska inte kännas som en broms på cykeln. Trampa uppför en backe utan motorhjälp – det är då kan känner som cykeln är pigg eller slö. Prova också bromsarna och kolla att de tar mjukt och effektivt utan att hugga.

Självklart ska du också prova cykeln med motorhjälp. Motorn ska dra jämnt och bra utan ryck. Prova cykeln med motor i varierande terräng, inte minst i backar. Motorn har olika effektlägen. Prova de olika lägena och hur motorn reagerar på lägesbyten.




MTB med en Bosch elmotor monterad i vevpartiet och med batteriet monterat på cykelns diagonalrör.

Priserna på elcyklar är mycket varierande. De billigaste elcyklarna kostar under 10.000 kr medan de dyraste kan kosta 40.000 eller mera.

Det kan vara frestande att köpa en elcykel till lågt pris på varuhus. Problemet med varuhuscyklarna är att de ofta bara finns i någon enstaka storlek och vanligen har de bara någon enstaka modell. Det finns alltså ingen konkurrerande cykel att jämföra med. Det är inte alltid de har viktiga reservdelar som ersättningsbatterier i lager.

Om du köper en elcykel på ett varuhus som inte har egen serviceverkstad så kan du få problem om cykeln krånglar efter garantitidens utgång. Då kanske du inte är välkommen hos cykelhandlaren på hörnet. Han har kanske inga reservdelar till din varuhuscykel. I värsta fall kommer du inte att kunna reparera cykeln.


Tillbaka till toppen





En ljuspunkt i mörkret

Cyklarnas dåliga belysning har alltid varit ett problem. Nu har det dock kommit bättre och smidigare belysningar. Det finns faktiskt inte längre någon ursäkt för att åka omkring utan lyse eller med undermålig belysning. En mörklagd cyklist riskerar såväl sitt eget som andra människors liv och hälsa.

En cykel måste inte ha belysning. Vid cykling i mörker måste man dock ha lyse på cykeln, men det enda krav som ställs är att lyset förmår kasta ljus på vägen så att man kan färdas tryggt som myndigheterna uttrycker saken. Det står oss alltså fritt att montera vilken lampa som helst på cykeln bara den lyser upp vägbanan.

Bak ska man ha en röd lampa och röd reflex.

Fördelen med dioder i fram- och bakljus är att de är strömsnåla. Batterierna kan räcka i månader.

Batteristrålkastare med glödlampa är betydligt mer energikrävande och tömmer snabbt batterierna. Batteridrift har fördelen att man slipper generatorernas rullmotstånd men batteristrålkastare blir dyra i drift, med undantag för diodlampor. Det finns även cykellysen med laddningsbara batterier.

Nackdelen med dessa är att de är dyra i inköp och man måste ha två uppsättningar. En i bruk och en på laddning. En annan nackdel är att ett laddningsbart batteri tömmer sitt energiinnehåll i en jämn takt utan att tröttna, innan det plötsligt är helt tomt och lyset slocknar. Självklart inträffar detta när man som bäst behöver lyset.

Ett praktiskt val till vardagscykeln är att skaffa en generatorbelysning. Den sitter permanent på cykeln och glöms därmed aldrig hemma utan finns alltid till hands när den behövs. Dessutom drivs den av cyklistens egen kraft, som är gratis, och skadar inte miljön.

En navgenerator är kanske det bästa alternativet, om än inte det billigaste. Navgeneratorn är sammanbyggd med navet och sitter alltså permanent på cykeln. En navgenerator slirar inte som däcksgeneratorer ofta gör. De moderna navgeneratorerna erbjuder mycket lite motstånd och är driftsäkra. De är ofta kopplade till strålkastare med en inbyggd ljussensor som slår på generatorn när det blir mörkt. När det är ljust är generatorn inte inkopplad och gör mycket litet motstånd.

Tillbaka till toppen