Cykelguiden - Cykla säkert

Cykla säkert

Cykla säkert

Varning för bilister
Varning för fotgängare
Cykla med fantasi
Gör dig synlig
Ta ögonkontakt
Sky parkerade bilar
Visa vart du ska
Högertrafik gäller även cyklister
Använd båda bromsarna
Cykelbanor - falsk trygghet
Dubbelriktade cykelbanor
Kombinerade cykel
Cykelfält
Använd cykelboxarna
Cykelhjälm
Kör inte med bagage på styret
Välj säker cykel
Cykelsäkerhet för äldre


Varning för bilister

Som cyklist lever du farligt bland bussar och bilar. Medan bilisten är omgiven av ett skyddande plåtskal med stötdämpande inredning och säkerhetsbälte har du inget annat skydd än din cykelhjälm - om du har någon.

För att minska risken för olyckor måste man som cyklist inse några saker. Att köra bil i tätort är stressigt och svårt. Jämfört med cyklar är bilar otympliga och svårmanövrerade. Det är trångt om utrymmet och bilisterna riskerar ständigt att krocka med varandra. Därför har bilisten sin uppmärksamhet riktad mot andra motorfordon. Det är bilar, bussar och lastbilar som är ett hot mot honom. Cyklisten däremot är inte farlig för bilisten - han är ofta bara ett irritationsmoment.

Det leder till att bilister kör på cyklister, för att sen alldeles förkrossade störta ut ropandes "Men jag såg dig inte!". I själva verket har bilisten sett cyklisten, men hans hjärna har sorterat bort synintrycket som något ovidkommande.

Man kan bli upprörd över detta sakernas tillstånd, men det förlänger inte cyklistens liv. En mer konstruktiv reaktion är att anpassa sitt körsätt till trafikens realiteter.

Det största hotet mot cyklistens liv är en krock med ett motorfordon. Cyklister som håller livet kärt har alltså som första bud: Du skall icke krocka!

Det finns dock en ljuspunkt i eländet. Det är hälsosamt att cykla. Så hälsobefrämjande att en brittisk trafikexpert, Mayer Hillman, kommit till slutsatsen att det är farligare att inte cykla än att cykla. De positiva hälsoeffekterna av cykling är så stora enligt Mayer Hillman att de överväger riskerna med cykling med råge. Den motion som cykling ger motverkar en rad sjukdomar, bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ II, samt vissa typer av cancer. Ännu hälsosammare blir cyklingen om man cyklar så att man minimerar riskerna med cykling och undviker olyckor. Cyklar man riskmedvetet så kan man faktiskt minska olycksriskerna rejält.


Varning för fotgängare

Fotgängare brukar vara oroliga för att bli påkörda av cyklister och naturligtvis inte utan skäl. Insikten om att fotgängare är farliga för cyklister är inte lika utbredd.

Fotgängare upplever sig inte som trafikanter och följer inga trafikregler. De går hur som helst, de går mot rött och de går mot grönt utan att se sig för i den oskuldsfulla tron att alla bilister och cyklister stannar när de får rött.

Fotgängare lever alltså farligt och de är ofta arga för att det är farligt att gå hur som helst. Det är dock inte deras fel utan andras, särskilt farliga anses cyklister vara trots att statistiken visar att bilister är det största hotet mot fotgängares väl och ve.

Dessvärre är det också så att väghållaren ofta blandar fotgängare och cyklister på samma utrymme, utan att ange var cyklister respektive fotgängare ska hålla till. Konflikterna mellan fotgängare och är inbyggda i systemet. Fotgängarna blir dessvärre inte arga på väghållaren utan på cyklisterna.

För cyklistens vidkommande är det dock klokast att gilla läget. Betrakta alltså fotgängare som ambulerande varningstecken och lämna generöst med vingelutrymme åt fotgängare. En krock med en fotgängare kan sluta i livslång invaliditet för cyklisten om det vill sig illa.



Cykla med fantasi

Var uppmärksam på trafiken och håll ögonkontakt med övriga trafikanter. Observera fordonens rörelser, acceleration och inbromsning. En bil som saktar farten vid en korsning kanske förbereder en sväng trots att körriktningsvisaren är släckt.
Underhållet av vägar och cykelbanor är ofta bristfälligt. Det är inte ovanligt med hål och skarvar i vägbanan. Irriterande för en bilist - farliga för en cyklist.

Övergångar mellan cykelbanor och körbanor är ofta dåligt avfasade. Sakta farten ordentligt så undviker du skador på hjul och minskar risken för kullkörning.

En våt vägbana innebär alltid halkrisk och risk för kullkörning. Vid regn blandas vägdamm och regn till en hal hinna på asfalten.

Cykla aldrig med en kasse dinglande på styret. Placera bagaget i en cykelkorg eller i en cykelväska som du hänger på pakethållaren.

Många damcyklar levereras dessvärre med fast monterade korgar på styret. I en sådan korg ska man bara ha mycket lätt bagage, typ damväska. Kassar med mat ska man placera i en korg/cykelväska på bakre pakethållaren.


Gör dig synlig







Det är viktigt att göra sig synlig i trafiken. Klä dig helst i klara färger. Kläder i ljusa mättade färger syns bäst. Inte nog med det - bjärta kläder gör att bilister ger cyklisten större vingelmån. Det vet vi av undersökningar som gjorts.

Ha reflexer på dig och din cykel när du cyklar efter mörkrets inbrott. När det är mörkt är det också viktigt att du har fungerande bak- och framlyse på cykeln så andra trafikanter ser dig.




Den här cykeln syns mycket bra i dagsljus. För att synas i skymning och mörker behöver den dock reflexer.

När du stannar i en korsning för rött ljus ska du inte ställa dig vid sidan av motorfordon.

Det är särskilt viktigt att inte stå vid sidan av bussar och stora lastbilar. Ställ dig framför andra motorfordon så att de ser dig.

Står du vid sidan av en lastbil eller en buss så står du kanske i en död vinkel där lastbilsföraren inte kan se dig och du riskerar att klämmas fast under lastbilen om han svänger åt höger när det blir grönt.



Ta ögonkontakt

Olyckor inträffar ofta i korsningar. Minska risken för korsningsolyckor genom att söka ögonkontakt med svängande bilister på korsande kurs och förvissa dig om att bilisten har sett dig och ger dig företräde innan du kör genom korsningen.


Sky parkerade bilar

Cykla inte nära parkerade bilar. Cyklister vill ofta ta så lite plats som möjligt i trafiken och cyklar tätt intill raderna av parkerade bilar.

Den snällheten kan stå cyklisten dyrt. Parkerade bilar är en potentiell fara för cyklister. Inte sällan kastas en dörr upp mitt för näsan på cyklisten som kör rakt in i dörren. Håll alltså säkerhetsavstånd till parkerade bilar.


Visa vart du ska

Ge tecken när du svänger. Många bilister struntar i att använda sina blinkers när de svänger och cyklister är ännu större syndare i det avseendet. Att inte ge tecken när man svänger är att inbjuda till krockar med andra trafikanter - inte bara bilar utan även med andra cyklister. Ge tecken i god tid och titta över axeln och kolla att du kan svänga utan risk.


Högertrafik gäller även cyklister

Högertrafiken gäller även cyklister och på cykelbanor. Det tycks många cyklister inte ha fattat. De far fram hur som helst på sina cyklar och kör om till höger eller vänster. Risken är stor att cyklister ska haka i varandra när man kör om i trånga lägen så omkörning till höger bör definitivt undvikas. En cyklist som kör omkull riskerar alltid allvarliga skador.


Använd båda bromsarna

De flesta cyklar har två bromsar, även de som har fotbroms. Ta för vana att använda båda bromsarna. Frambromsen är effektivare än bakbromsen, vare sig bakbromsen är fot- eller handmanövrerad. Bäst är att ha handbroms både bak och fram.

Fotbromsen har nackdelen att man bara kan bromsa med full effekt med pedalerna i horisontalläge. I osäkra situationer kan man inte trampa utan måste sluta att trampa för att inta beredskapsläge.

Den som har handbroms både fram och bak kan trampa på med full kraft och med händerna på bromshandtagen ändå ha full bromsberedskap.

Det förbättrar dessutom framkomligheten. Bilister har en tendens att köra enligt principen ”störst går först” och ger inte alltid cyklister företräde när de borde göra det. Frestelsen för bilisten att tränga sig före en cyklist i en korsning ökar naturligtvis om cyklister upphör att trampa för att inta beredskapsläge med fotbromsen. Med båda händerna på bromsarna kan cyklisten trampa på utan att riskera livet.


Cykelbanor - falsk trygghet

Många människor tycker att det är obehagligt och farligt att cykla bland bilar på gatan. Först när de kan cykla på en cykelbana som är åtskild från biltrafiken känner de sig trygga. Den trygghet som cykelbanan erbjuder är dessvärre i viss mån falsk.

På sträcka är cykelbanor säkra, men när man kommer fram till en korsning förvandlas cykelfärden till en riskaktivitet. Eftersom cyklisten kör på en separat bana, skild från bilisternas körbana, dyker cyklisten upp som en blixt från en klar himmel för en svängande bilist och ibland smäller det just därför.

När du cyklar på en cykelbana måste du därför vara mycket uppmärksam och kolla att ingen bil är på väg att svänga in framför dig innan du kör över den korsande gatan.

Av detta skäl byggs nya cykelbanor så att cyklisten leds ut i trafiken före korsningen. Det är inget misstag utan är gjort avsiktligt för att göra bilisterna uppmärksamma på cyklisternas närvaro inför korsningen.




Tyvärr saboteras denna goda avsikt ofta av att bilister parkerar intill trottoarkanten just där cykelbanan leds ut i körbanan. När så sker måste man alltså vara mycket försiktig när man rundar den bil som blockerar körfältet fram mot korsningen.



Dubbelriktade cykelbanor - ännu falskare trygghet

I sparsamhetsnit bygger man ofta dubbelriktade cykelbanor i Sverige. Det ökar risken för kollisioner mellan cyklister. Dessutom ökar det risken för kollisioner mellan cyklister och bilister i korsningar.

Den cyklist som kör i "fel" riktning på en dubbelriktad körbana måste vara särskilt uppmärksam i korsningar eftersom han närmar sig korsningen från "fel" och oväntat håll ur bilistens perspektiv. Man kan inte utgå från att bilisten observerar att cykelbanan är dubbelriktad och då räknar bilisten bara med att cyklister ska komma från ett håll - samma håll som bilarna på den korsande vägen.


Kombinerade cykel- och gångbanor

Inte sällan är de dubbelriktade cykelbanorna dessutom kombinerade cykel- och gångbanor. Det komplicerar ytterligare cyklistens tillvaro som måste räkna med att fotgängarna på gångbanan kan göra oväntade rörelser. Inte sällan är de ute och går med sin hund och då kan hundkopplet vara ett farligt hinder för cyklisten, särskilt i mörker och skymning.

En riskmedveten cyklist varnar alltså fotgängaren i god tid med sin ringklocka, saktar farten och håller ett rejält säkerhetsavstånd till fotgängare.






Cykelfälten bättre än sitt rykte

När Stockholms gatukontor målade cykelfält på Hornsgatan i Stockholm utbröt en storm i pressen om detta galna tilltag. En kvällstidning förutspådde ett blodbad. Olycksstatistiken visar att det utlovade blodbadet uteblivit.

Sedan det målades cykelfält på Hornsgatan har cykelolyckorna minskat markant. Cykelfälten har ökat cyklisternas framkomlighet och ökat deras säkerhet.



Cykelfält har dock några nackdelar. Eftersom de bara består av streckade linjer målade i gatan utgör de inget hinder för bilar att stanna och blockera dem. Cyklister tvingas dagligen köra runt bilar som står parkerade i cykelfälten.



Många cyklister känner sig otrygga när de tvingas cykla bland bilar som susar förbi dem i 40-50 km/h. Egentligen borde man inte blanda bilar och cyklister på gator där bilar har rätt att köra fortare än 30 km/h.



Använd cykelboxarna

Vid trafikljusreglerade korsningar har man ofta tillbakadragen stopplinje för bilister och en ruta framför stopplinjen men före trafikljuset. I den boxen är en cykelsymbol målad. Där är det alltså tänkt att cyklister ska ställa sig – framför bilarna.

Det farligaste en cyklist kan göra är att stå till höger om en lastbil eller i en buss i en korsning. Chauffören kan som regel inte se cyklisten – cyklisten befinner sig i en död vinkel. Om lastbilen svänger höger i korsningen kan cyklisten i olyckliga fall hamna under lastbilens hjul.

Utnyttja alltså cykelboxarna där de finns och saknas det cykelboxar i korsningen så stå aldrig till höger om en lastbil eller en buss – ställ dig då hellre bakom lastbilen eller träng dig framför så chauffören säkert kan se dig.




Den här damen har placerat sig mitt i cykelboxen framför bilarna. Hon riskerar inte att bli överkörd av någon svängande lastbil.


Hjälm på!

Cykelhjälm förhindrar inga olyckor, men i bästa fall dämpar den skadeeffekten vid en olycka. Det är alltså klokt att bära hjälm, men när du satt på dig hjälmen, försök att glömma att du bär den. Låt dig inte invaggas i någon falsk säkerhet.

Skaffa en hjälm som sitter bra och som är behaglig att bära. När du provar hjälmen ska du sätta den på huvudet sedan du eventuellt justerat nackbandet, men utan att spänna fast hakremmen. Vrid därefter huvudet snabbt i sidled några gånger. Hjälmen ska sitta fast när du rör på huvudet. Sitter den inte fast är den för stor eller har fel passform. Välj och vraka bland hjälmarna till dess du hittar en som passar.

Priset på cykelhjälmar varierar kraftigt beroende på utförande. Alla cykelhjälmar är dock godkända och i princip lika bra.

I praktiken har tester visat att det är skillnad på hjälmarnas skyddsförmåga. Det finns hjälmar som har en inredning som gör att hjälmen kan röra sig på huvudet vid en smäll. Det är en viktig egenskap som minskar risken för vridskador. Kolla alltså hjälmens förmåga att röra sig på huvudet vid ett fall.

Priserna för hjälmar varierar kraftigt. Snåla dock inte vid hjälmköpet utan köp en hjälm som har goda skyddsegenskaper, sitter bra och som du tycker är snygg och behaglig att bära. En hjälm som blir liggande på hatthyllan hemma erbjuder inget skydd.

Bär dock inte hjälmen käckt på svaj eller tillbakaskjuten i nacken så pannan lämnas oskyddad. Ska hjälmen ge något skydd så ska den bäras rätt upp och ner på huvudet och den ska sitta åt.

Kör inte med bagage på styret




Att cykla med en full styrkorg och kassar på styret är riskabelt.

I möjligaste mån ska man undvika att ha bagage i en styrkorg fram och kassar på styret är ingen bra idé. Det är mycket säkrare att skaffa ett par cykelkorgar som kan hängs på pakethållaren bak. Då kommer lasten lågt och styrningen påverkas inte.


Välj säker cykel



Att cykla i stadstrafik på en triatloncykel är inte att rekommendera.

Att välja en säker cykel är inte lätt av det enkla skälet att det finns inga riktigt ”säkra” cyklar. En tvåhjulig cykel kan aldrig bli riktigt säker. Men det finns cyklar som är mer osäkra än andra.




Nackdelen med racercyklar är att man sitter kraftigt framåtlutad och racercyklar inbjuder till att köra fort, fortare än andra cyklister.

En racercykel är relativt säker när man åker på småvägar i gott skick och med lite trafik. I stadsmiljö är däremot racercyklar riskabla. Man sitter högt och kraftigt framåtlutad. Det försämrar runtomsikten och vid en krock eller ett häftigt stopp så flyger cyklisten över styret och fallet kan bli fatalt. Dessutom är cykelns snabbhet ett plus ute på landsvägen men ett faromoment i stadstrafik. Racercyklister kör nästan alltid snabbare än andra cyklister vilket skapar konflikter och risk för krockar och ihakning på smala cykelbanor. På racercykelns pluskonto kan man notera att bromsarna som regel är bra och cyklister åker normalt med händerna på bromshandtagen och kan alltså bromsa in snabbt vid behov.




Elcyklar ser ofta ut som vanliga cyklar men är snabbare vilket ökar risken för olyckor.

Elcyklar är förenade med speciella risker. Eftersom elcyklister åker snabbare än vanliga cyklister fastän cyklarna ofta ser ut som vanliga cyklar kan deras hastighet missbedömas av bilister. Var alltså uppmärksam i korsningar med bilar, sök ögonkontakt och ha hög bromsberedskap.

På cykelbanor kan det också bli konflikter med andra cyklister. Kör du elcykel så tänk på att hålla ordentligt avstånd till andra cyklister vid omkörningar och var försiktig vid möten.

När du åker på kombinerade gång- och cykelvägar är det också viktigt att vara uppmärksam på fotgängare som kan missbedöma din hastighet.



Hybridcykeln i förgrunden erbjuder en relativt upprätt position och cykeln har handmanövrerade skivbromsar bak och fram. Cykeln i bakgrunden däremot har bara fotbroms – brister kedjan eller hoppar den av så har cykeln ingen broms alls.

Terrängcyklar och hybrider påminner om racercyklar i så måtto att man sitter framåtlutad och relativt högt. Vid en krock eller häftigt stopp riskerar man att flyga över styret. Terrängcyklar och hybridcyklar är inte lika snabba som racercyklar vilket är ett plus ur säkerhetssynpunkt. Dessutom har de som regel effektiva handbromsar på både fram och bakhjul. Bromshandtagen sitter lätt åtkomliga på styret och ger hög bromsberedskap.




Vardagscykel med upprätt position och lågt insteg, tyvärr försedd med fotbroms.

På en vanlig standardcykel sitter man relativt upprätt vilket ger bättre runtomsikt. Standardcyklar är inte lika snabba som racer- och hybridcyklar vilket är ett plus i stadstrafik. Nackdelen med nordiska standardcyklar är att de nästan alltid har fotbroms vilket ger en mycket sämre bromsberedskap än handmanövrerade bromsar. Damcyklar, d v s cyklar med öppna ramar och lågt insteg, har fördelen att det är lätt att komma på och av cykeln.




Liggcyklar påstås vara farliga därför att de är så låga. Det är tvärtom sannolikt den säkraste tvåhjulingen.

Liggcyklar är ovanliga. De är ifrågasatta ur säkerhetssynpunkt. Eftersom cyklister sitter mycket lägre anses de vara mindre synliga i trafiken. Det är ett tveksamt argument eftersom cyklister sällan blandas med bilar i stadstrafik. På pluskontont kan man notera att liggcyklisten är bakåtlutad och vid en krock är det fötterna som tar första stöten, inte huvudet. Vid en kullkörning faller liggcyklisten från låg höjd vilket minskar risken för skador. Liggcyklister har dålig bakåtsikt vilket kompenseras med backspeglar på styret. Liggcyklar har alltid handmanövrerade bromsar på både fram- och bakhjul. Liggcykeln är förmodligen den säkraste tvåhjuliga cykeln. Det ska dock sägas att forskning i ämnet saknas.




En trehjulig cykel är inte så säker som man kan tro.

Åker man trehjuling minskar man risken radikalt för att köra omkull. Traditionella cyklar som förses med ett tredje hjul, det må vara i form av två framhjul eller två bakhjul är dock inte så säkra. Cyklisten sitter fortfarande högt och i kurvor måste man vara försiktig. Den höga tyngdpunkten gör att man lätt välter om man kör fort i skarpa kurvor.




En trike med två hjul fram och ett hjul bak är sannolikt den säkraste cykeln, alla kategorier.

Trehjuliga liggcyklar med två hjul fram och ett hjul bak torde dock vara den säkraste cykeln alla kategorier. En trehjuling vinglar inte, den rullar på i sitt spår. Cykeln har handmanövrerade bromsar på båda framhjulen och i vissa fall även på bakhjulet. Cyklisten sitter tillbakalutad i en låg position. Huvudet är ungefärligen i samma höjd som en personbilförares. Vid en krock tar fötter och ben första stöten, huvudet kommer sist. Med tanke på den låga tyngdpunkten är risken för att cykeln ska välta försumbar. Om man så önskar så kan man välta med en trike, men då måste man åka snabbt och göra en tvär gir.

En variant på den trehjuliga liggcykeln har ett hjul fram och två bak. Med en sådan cykel måste man vara lite försiktig i skarpa kurvor – det är mer vältbenägen än modellen med två hjul fram.

Om trehjuliga liggcyklar har stora fördelar ur säkerhetssynpunkt så har de andra nackdelar. De är ovanliga, det finns inte många att köpa i Sverige. De är dyrare än vanliga cyklar eftersom de görs hantverksmässigt i små serier. De tar mera plats än vanliga cyklar både när man cyklar och vid parkering. Det finns dock hopfällbara modeller som tar lite plats i hopfällt skick.

Den som cyklar liggcykel, två- eller trehjulig, blir uttittad på gott och ont. Den som inte tycker om att bli uttittad rekommenderas att bära solglasögon.


Cykelsäkerhet för äldre

När vi blir äldre blir vi svagare, vi får sämre balans och vi reagerar långsammare. Många drar därav slutsatsen att nu är det dags att sluta cykla. Det är ingen bra idé. Då åldras vi än snabbare, blir än klenare, får än sämre balans och sämre reaktionsförmåga. En bättre idé är att anpassa sig till de nya förutsättningarna.

Blir gamla backar plötsligt brantare så kan man skaffa en elcykel. Den hjälper till i uppförsbackar och motvind, men du får fortfarande motion eftersom du måste trampa för att aktivera motorn.

Är det inte lika lätt att komma på och av cykeln som för några år sedan kanske du ska skaffa en cykel med öppen ram och lågt insteg.



Elcykel med öppen ram och lågt insteg. Cykeln har handmanövrerade hydrauliska skivbromsar på bak- och framhjul. Motorn sitter vid vevpartiet och driver på bakhjulet - bra i uppförsbackar.


Sätt sadeln så lågt att du når marken med båda fötterna sittandes på sadeln.

Välj gärna en cykel med hydrauliska skivbromsar. Hydrauliken gör att det är lätt att bromsa även med svaga händer.

Känner du dig inte trygg på en tvåhjulig cykel kan du skaffa en trehjuling. Trehjulingar får man dock vara försiktig med i kurvor eftersom de har hög tyngdpunkt. Kör inte fort i kurvor för då riskerar du att välta och det var ju vurpor som skulle undvikas.

Det bästa alternativet för den som känner sig otrygg på en tvåhjuling är en trike – en liggcykel på tre hjul – två fram och ett bak. Trikes finns att få med elmotor. Med en trike minskar risken för kullkörningar radikalt tack vare den låga tyngdpunkten.



Trike med elmotor. Motorn sitter i bakhjulet och batteriet sitter på baksidan av sitsen.




HPvelotechnik tillverkar en trike med elmotor och förhöjd sits för att underlätta för funtionshindrade. Den högre sitsen innebär dock högre tyngdpunkt - kör alltså försiktigt i kurvor så du inte välter.



<
Tillbaka till toppen