Cykelguiden - Cykelns olika delar

Cykelns olika delar

Ramen är cykelns ryggrad
Ramens form viktig
Stålramar mindre vanliga
Aluminiumramar dominerar
Kolfiberramar bara på dyra cyklar
Titanramar mycket ovanliga
Ramkonstruktioner
Ramens kvalitet
Utrustning
Utanpåliggande växlar
Kedjan
Navväxlar
Vevparti och vevslängar
Pedaler
Hjul och nav
Däck och slang
Tre typer av bromsar
Sadel och sadelstolpe
Styre och styrstam



Ramen är cykelns ryggrad

Cykelns viktigaste del är ramen. Inför ett köp bör man därför i första hand titta på ramen och först därefter undersöka utrustningen. Den kan nämligen bytas ut och kompletteras men ramen kan inte förbättras.





En traditionell ram är uppbyggd av elva rör: tre ramrör, två gaffelbaljor, två bakstag, två kedjestag, ett styrhuvud och ett gaffelrör. Därtill kommer vevlagerhylsan samt fram- och bakgaffeländar och vanligen ett tvärstag mellan kedje- respektive bakstagen.

Tillbaka till toppen



Ramens form viktig





Ramar konstrueras för olika ändamål. Damramar, d v s öppna ramar utan horisontellt ramrör, är bekväma när man ska kliva på och av cykeln, men de blir inte inte så vridstyva att de duger för sportig cykling eller tävling. Även till vardags känner man av ramens brister när man cyklar uppför backar. Det går tungt, tungt.



Ramar för sportbruk eller tävling är alltid av den slutna typen, den kallas ofta diamantram eller mera vardagligt, herram. Tävlingscyklar görs så korta och lätta som möjligt. En kort, lätt cykel blir accelerationssnabb. Nackdelen är att den blir obehagligt stötig på dåliga vägar.

Cyklar med längre hjulbas dämpar vägens ojämnheter bättre men blir mindre accelerationssnabba.

Framgaffelns utformning i kombination med styrrörets lutning avgör om cykeln rullar lugnt och stadigt eller om den är livlig och lättsvängd.

Gaffelbaljorna på en cykel var förr vanligen böjda framåt i en båge. Dagens mode föreskriver att gaffelbaljorna görs raka.

Tillbaka till toppen


Stålramar mindre vanliga

Billiga cyklar har ramar av vanligt stål eller så kallat hi-tensile, som är aningen bättre. Dessa billiga rör är som regel tillverkade av plåt som rullas till ett rör. Den längsgående skarven svetsas, vilket ger röret en "söm" som man kan känna med nageln på rörets insida. Denna typ av rör är lika tjocka utmed hela sin längd utan förstärkningar.

Bättre stålrör för cyklar är heldragna, d v s sömlösa. Stålet är vanligen legerat med krom och molybden, men även vanadium och nickel kan ingå. Berömda tillverkare av legerade stålrör är engelska Reynolds, italienska Columbus, japanska Tange och amerikanska True Temper.
Stålrör blir dock ett allt ovanligare material i cyklar, i varje fall i den rikare delen av världen.

Tillbaka till toppen


Aluminiumramar dominerar

Aluminium är lättare än stål men inte lika starkt. För att öka aluminiumramens styrka används därför rör med större diameter. Den större diametern ökar rörets styrka utan att i motsvarande mån öka vikten.



En av de största fördelarna med aluminiumramarna är sannolikt att de kan formges mer fritt än stålramar. De medger helt enkelt större möjligheter till originell design.

Tillbaka till toppen


Kolfiberramar bara på dyra cyklar

På dyrare cyklar blir ramar av kolfiber eller andra kompositmaterial allt vanligare. Röret består av flera skikt av syntetiskt material som lindas runt en kärna av exempelvis aluminiumrör. Kolfiberramar har fördelen att vara lätta och starka och rostar inte. Dessutom kan man förstärka ramen på utsatta ställen samtidigt som den görs tunn och lätt där belastningarna är mindre.




Tillbaka till toppen


Titanramar mycket ovanliga

Ramar av titan slutligen, en mycket lätt metall som dessutom har fördelen att inte rosta, finns endast på mycket dyra cyklar. Titan används oftare som material i vissa komponenter.

Tillbaka till toppen


Ramkonstruktioner

På kvalitetsramar har man ofta varierande tjocklek på rören med hänsyn till var i ramen röret sitter och vilken belastning det utsätts för. På så sätt optimerar man ramens vikt och styrka - tjockt gods där det krävs, tunt där påfrestningarna är mindre.

Stålramar sammanfogas vanligen med svetsning eller hårdlödning.

Aluminiumramar och titanramar kan svetsas. De kan också pressas samman i muffar under högt tryck och limmas.

Tillbaka till toppen


Ramens kvalitet

Ramens och gaffelbaljornas kvalitet anges med en dekal. Var uppmärksam på dekalens text. Ibland är bara ett eller tre av ramens elva rör av hög kvalitet och resten i ett billigare material.
Det är inte ovanligt att ramar av aluminium och kolfiber har gaffelbaljor och baktriangel av annat material.

Ytterligare ett sätt att kontrollera ramkvaliteten är att titta på gaffeländarna där hjulen fästs i ramen. Gaffeländarna på bättre cyklar är gjorda av tjockt gods, sju mm eller mer, och växelörat är en fast del av höger gaffelände. Vissa exklusiva terrängcyklar har ett växelöra som är fastskruvat vid bakgaffeländen.

Billigare cyklar har gaffeländar av ganska tunn stansad plåt och växelörat är en fastskruvad plåtbit.

Tillbaka till toppen


Utrustning

Utrustningen på en cykel kan vara av stål, plast, lättmetall eller titan. Titan liksom aluminium är lättare än stål och rostar inte, men är dyrare. Påkostade, sportiga cyklar har alltid utrustning av lättmetall, tävlingscyklar har vissa komponenter i titan.

Tillbaka till toppen


Utanpåliggande växlar






Utanpåliggande växlar består av två olika växelapparater.
Dels en framväxel som styr kedjan mellan två eller tre kedjehjul, dels en bakväxel som styr kedjan mellan kedjekransarna som är monterade på baknavet.




Moderna utanpåliggande växlar har växelreglage med fasta lägen. Det gör dem mycket mer lätthanterliga än äldre tiders då man ofta hade problem med att växlarna inte låg rätt med gnissel och ofrivilliga växlingar som följd. Med moderna reglage trycker eller vrider man bara på växelreglaget och kedjan flyttar sig med hjälp av växelapparaten till önskad kedjekrans.



En typ av växelreglage för utanpåliggande växlar har små vipparmar som man trycker på för att växla.



En annan typ påminner om gasreglage. Man växlar genom att vrida ett gummihandtag som sitter på styret. Det högra reglaget styr bakväxeln, medan det vänstra reglaget styr framväxeln.



På racercyklar har man utformat växelreglage som är integrerade i bromshandtagen.

De flesta cyklar med utanpåliggande växlar har sju, åtta, nio eller 10 kedjekransar bak samt ett, två eller tre kedjehjul fram. Numer finns även cyklar med 11 kransar bak.



Den minsta kedjekransen brukar ha 11, 12 eller 13 tänder medan den största har 28 till 34. De tre främre kedjehjulen på terrängcyklar har vanligen 28, 38 respektive 48 tänder. På cyklar med så kallade kompakta vevpartier brukar kedjehjulen ha 22,32 respektive 42 tänder.

Tack vare denna stora spännvidd mellan största och minsta utväxling kan man ta sig uppför de brantaste backar sittande på sadeln och man kan åka mycket snabbt om vägen och kroppskrafterna medger det.

Växelapparater, kedja och frikransar har på moderna cyklar integrerats i sammanhängande system som gör att man praktiskt taget är tvingad att köpa alla delar från samma leverantör för att det ska fungera bra.

Tillbaka till toppen


Kedjan

Kedjan på system med 7, 8, 9, 10 eller 11 kedjekransar måste vara extra smal för att kunna användas på de smala kedjekransarna som sitter tätt intill varandra. Vid kedjebyte bör man därför skaffa en ny av samma fabrikat eller vid val av annat märke försäkra sig om att den nya fungerar med det växelsystem som sitter på cykeln.

Tillbaka till toppen


Navväxlar

Numer är det ovanligt med cyklar som inte har någon växelanordning. De flesta vardagscyklar har växlar inbyggda i baknavet. Det finns växelnav med 2, 3, 4, 5, 7, 8, 9 och 11 växlar. Dessutom finns det ett tyskt nav, Rohloff , som har 14 växlar men det kostar lika mycket som en bra hybridcykel.

Det finns även ett växelnav, Nuvinci, som har steglös utväxling. Man vrider på ett reglage, ungefär som ett gasreglage och ställer in den utväxling man vill ha.



Fördelen med växelnav är att själva växelmekanismen är skyddad mot väder och vind. Nackdelen är att den har sämre verkningsgrad än utanpåliggande växelsystem. Växelnav förekommer därför inte på tävlingscyklar. För en vardagscyklist utan ambitioner att köra om alla andra cyklister varje morgon på väg till jobbet är dock transmissionsförlusterna i ett växelnav uthärdliga.

Växelreglagen på navväxlar är vanligen i form av vridhantag. Det förekommer även att man växlar med en liten spak på styret.

Växelnav har i Sverige nästan alltid inbyggd fotbroms. Det finns dock växelnav med broms som aktiveras med handtag vilket är att föredra.

Tillbaka till toppen


Vevparti och vevslängar

Vevparti brukar man med ett samlande namn kalla vevslängar, kedjehjul och vevlager.



Vevslängarna (pedalvevarna) är vanligen av lättmetall, men på billiga cyklar kan de vara av stål. De bästa är gjorda av kallsmidd aluminium som är lätt och stark. Vissa vevslängar är ihåliga för att de ska bli lättare. Nu finns även lätta vevslängar av kolfiber. Kedjehjulen kan vara av stål men är alltid av lättmetall på bättre cyklar.



Själva vevlagret är en viktig detalj. Det kan bestå av lagerskålar och lösa kulor. Det blir allt vanligare med tätade spårkullager som är monterade i en slags kassett.


Tillbaka till toppen


Pedaler

Billigare cyklar har liksidiga pedaler i stål eller syntetmaterial. Sportigare cyklar har oftast pedaler av lättmetall.

Tävlingscyklar levereras ibland med pedaler som kräver speciella skor som låses fast i pedalen. Dessa pedaler kan köpas som reservdel och monteras på vanliga cyklar.



Det finns även en slags kombipedaler, d v s på ena sidan kan man trampa utan att klicka fast foten, på den andra sidan finns beslag för att låsa skon vid pedalen. Se bilden.




För att kunna använda så kallade klickpedaler måste men ha en speciell sko med fäste för ett metallbeslag. Sådana skor finns även som sandaler.

Tillbaka till toppen


Hjul och nav

I hjulets centrum sitter navet som kan vara av stål eller lättmetall. Lagren består i regel av kulor och konor, men det finns också nav med slutna, tätade spårkullager. Ju högre kvalitet, desto lättare går det vilket man lätt kan kolla genom att lyfta hjulet och låta det snurra. Tröga nav (eller anliggande bromsar) stannar hjulet snabbt.

Hjulaxeln kan vara hel eller ihålig. Är den hel blir den lite starkare, men också lite tyngre. Ihåliga axlar har man för att kunna fästa hjulet med en så kallad snabbkoppling. Snabbkopplingen består av en tunn axel som går genom den ihåliga navaxeln. I ena änden sitter en justerskruv, i den andra en hävarm. Man justerar spänningen med hjälp av skruven och låser fast hjulet med hjälp av hävarmen.



Baknavet på hjul med utanpåliggande växlar består av en räfflad kropp på vilken man sätter på kedjekransarna. Med hjälp av en liten låsbricka fixeras kedjekransarna vid navet.

Ekrarna kan vara av galvat, kromat eller rostfritt stål. Kromat eller rostfritt är att föredra. Ekrarna är 28, 32 eller 36 till antalet. Normalt har cyklar 36 ekrar som ger ett tyngre men starkare hjul. Ett hjul kan byggas så att ekrarna går radiellt (förekommer bara på tävlingscyklar) eller de kan korsa varandra två, tre eller fyra gånger. Hjul byggda i trekors är vanligast, men fyrkorsade ekrar anses ge starkare hjul.

På tävlingscyklar har man ofta speciella hjul med färre, speciella ekrar.




Fälgar är av lättmetall på sportiga cyklar. Fälgens kvalitet och hållbarhet beror på materialet och konstruktionen. Genom sinnrik utformning av fälgprofilen kan man göra fälgen både stark och lätt.

På billigare cyklar förekommer stålfälgar. Observera att rostfria fälgar och fälgbromsar är en dålig kombination. När stålfälgen blir våt försämras fälgbromsens effektivitet.

Tillbaka till toppen


Däck och slang

Däckens bredd, mönster och material varierar. För skogscykling ska man helst ha ett brett grovmönstrat däck med dobbar, medan man på asfalt rullar snabbare med ett slätmönstrat däck.

Däck och fälg ska vara så lätta som möjligt eftersom de sitter i hjulens periferi. Ju tyngre fälg och däck, desto svårare att accelerera cykeln.

Rent allmänt är smala, tunna och lätta däck mer punkteringsbenägna än tjockare däck. Det finns dock däck som är konstruerade så att de ska minska riskerna för punkteringar.

Ett sätt att minska risken för punkteringar är att alltid ha däcken väl pumpade. Det gör dessutom cyklingen lättare eftersom rullmotståndet blir mindre.

Tillbaka till toppen


Tre typer av bromsar

Bromsarna på cyklar med utanpåliggande växlar är alltid handmanövrerade. De flesta verkar på fälgen, men det finns även skivbromsar samt rullbromsar, och trumbromsar som sitter i navet.



Skivbromsar är relativt dyra, men har börjat dyka upp även på billigare cyklar.



På vardagscyklar har man ofta handbroms fram som kan vara av typ fälgbroms eller rullbroms. Rullbromsen sitter inne i navet och är alltså skyddad mot vädrets inverkan. Den fungerar bra även i regn och snöslask.



På terrängcyklar med dess tjocka däck är fälgbromsar, typ v-bromsar, vanligast och bäst. V-bromsar förekommer även på vardagscyklar. V-bromsar är så effektiva att de måste hanteras med försiktighet. De kan låsa hjulet om man bromsar häftigt. Om framhjulet låses är det risk för att cyklisten flyger över styret. Därför är vissa v-bromsar utrustade med en slags bromsdämpare som är monterad på bromsvajern.



På racercyklar är det vanligare med små, kortarmade sidodragande bromsar som är lätta och effektiva på racercyklar med smala däck.

De flesta bromsar aktiveras med en vajer. Det finns även hydrauliska cykelbromsar i kombination med skiv- eller fälgbromsar.

Det är viktigt med bra bromsar. Ju fortare man vill cykla desto viktigare är det att man har bra bromsar. Idealet torde vara hydrauliska skivbromsar.

Tillbaka till toppen


Sadel och sadelstolpe

Sadeln kan vara av syntet eller läder. Syntetsadlar är numera vanligast. Sadelns underrede är normalt av stål, men på mycket exklusiva tävlingscyklar är det av titan.



Sadelns form varierar beroende på vilken typ av cykel den sitter. På landsvägsracers är sadlarna mycket smala och hårda.



Vardagscyklarna har som regel bredare sadlar som ofta är vadderade med gel eller något annat mjukt material.





Lädersadlar blir allt ovanligare med goda skäl. Lädersadlar tål inte regn och måste alltså alltid skyddas från regn annars förstörs de.

Kontakten med sadeln är inte alltid angenäm. Den som stått vid målet i Motala och sett Vätternrundecyklister gå i mål har kunnat observera att en del intar egendomliga sittställningar.

Inte minst kvinnor tycker ofta att cykling är besvärligt på grund av närkontakt med en obekväm sadel. Det finns numer sadlar som utger sig för att vara speciellt utformade för kvinnors anatomi.




Sadeln sitter på en sadelstolpe som kan vara av stål eller lättmetall. På sportcyklar har den vanligen en integrerad sadelkrampa.



Det finns sadelstolpar som är fjädrande för att göra cyklingen bekvämare på dåliga vägar.

Tillbaka till toppen


Styre och styrstam

Styret på moderna terrängcyklar är nästan platt och rakt medan det finns uppsvängda varianter på så kallade city bikes.

Nackdelen med terrängcykelns raka styre är att det bara medger en styrfattning. Det finns därför styrförlängare som fästs i styrändarna och sticker framåt-uppåt

Hybridcyklar har vanligen samma typ av styre som terrängcyklar medan vardagscyklar kan ha mycket olika typer av styren.

Cyklar för stillsam stadscykling är höga så man sitter upprätt, medan en del sportigare varianter är lägre så man sitter mer framåtlutad.

Racercyklar har vanligen någon form av bockstyren, men även där har det uppstått en vildvuxen flora av specialstyren avpassade för speciella typer av tävlingar och terräng.

Styrstammen på sportiga terrängcyklar och racercyklar är riktad rakt framåt. På tävlingsbetonade cyklar levereras cykeln ofta med en styrstam med långt överhäng. Styrstammar på city bikes är ofta riktade framåt/uppåt för att medge en mer upprätt ställning.



På framför allt vardagscyklar finns det styrstammar vars lutning kan ändras.

Styrstammen sticker vanligen ner i cykelns gaffelrör där den hålls fast av en expander.

Det finns även en typ av styrlager med fäste för styrstammen som kallas aheadset. Styre och styrstam dras fast kring gaffelröret med ett par insexbultar.

Styrstammen på vardagscykar är ibland vertikal utan horisontell del för att medge en mera upprätt sittställning.

Tillbaka till toppen