Cykelguiden - Cyklisternas förlovade land

<< Artiklar & reportage

Cyklisternas förlovade land

Cyklisternas förlovade land

Om USA är bilisternas förlovade land så är Holland cyklisternas. Här har cykelbanorna silkeslena asfaltytor och cykelbanor finns överallt.
Holländarna cyklar också mer än andra. De cyklar i alla lägen. På utflykt, till jobbet, till affären, med och utan barn på cykeln, ensamma eller i sällskap.
För holländarna tycks cykling vara lika självklart som att gå. I Holland cyklar inte bara unga starka personer, utan alla cyklar; barn, unga, vuxna och gamla.


Den här högklassiga cykelvägen leder in till Tilburgs centrum.

Svenska experter på trafiksäkerhet blir nog inte glada när de kommer till Holland. Här cyklar ingen med hjälm utom tävlingscyklister.

Holländarna skjutsar med förtjusning små barn på sina cyklar. Minsta barnet får sitta fram i en sits på styret medan större barn sitter på pakethållaren.
Varken barn eller vuxna bär hjälm.



Barnen ser påtagligt glada ut när de skjutsas av föräldrarna. Holländska småbarn sitter på första parkett på styret och utforskar världen, medan svenska barn spänns fast i bakåtvända bilsitsar i bilarnas baksäten där de kan begrunda bilens tak. Två olika livsstilar, två olika aspekter på livskvalitet och trygghet.

Ungdomar skjutsar kompisar på pakethållaren utan att polisen ingriper. I gengäld respekterar holländarna trafikljusen och stannar vid rött, även fotgängarna. I varje fall i landsortsstäder som Tilburg.



Trots, eller tack vare(?)det flitiga cyklandet i Holland så märker man inte av irritation och konflikter mellan fotgängare och cyklister. I Sverige är såna konflikter vanliga där cyklisternas så kallade framfart framställs som ett allvarligt säkerhetsproblem för andra trafikanter.

Holländarna har utvecklat en egen cykelteknik. Eftersom större delen av Holland är platt så är det inte särskilt tröttsamt att cykla här. Det utnyttjar holländarna genom att trampa makligt med pedalen i hålfoten och med sadeln i bekvämt låg position. När de stannar för att prata, och det gör de ofta, så sätter de bara ner foten i gatan utan att kliva av sadeln – eftersom de har sadeln extra lågt kan de göra det. Så går det inte fort heller när holländarna cyklar – de flesta trampar fram i ett makligt, avspänt tempo.



Den holländska trafikplaneringen tar mycket större hänsyn till cyklisternas behov än den svenska, där bilisternas framkomlighet och säkerhet kommer i främsta rummet och fotgängarnas och cyklisternas först i andra och tredje.

Den svenska nollvisionen, d v s idén att ingen ska allvarligt skadas eller dödas i trafiken, har helt inriktats på bilister. För att minska risken för frontalkollisioner byggs det vajervägar i Sverige, så kallade 2+1-vägar. Problemet med vajervägarna är att de är och upplevs som livsfarliga av cyklister. Det är utan tvivel farligare att cykla på en vajerväg än på en motorväg. Cyklister får dock inte cykla på motorvägar medan det är tillåtet att cykla på vajervägar trots att det är livsfarligt.

Vägverket borde naturligtvis bygga cykelvägar parallellt med de nya vajervägarna, men det gör man inte. Det kostar för mycket.



I Sverige har myndigheterna en helt annan attityd till cyklisternas säkerhet än vad man har i Holland. Medan holländarna bygger cykelvägar, cykelbanor och cykelfält för att öka cyklisternas säkerhet och framkomlighet, så vältrar svenska myndigheter över ansvaret på cyklisternas säkerhet på cyklisterna själva. I Sverige driver man en stenhård propaganda för att förmå cyklisterna att bära cykelhjälm, d v s cyklisternas säkerhet får cyklisterna sörja för själva. Det går stick i stäv med intentionerna i Nollvisionen.

För att reglera bilismen finns det enkelriktade gator i Holland också. Skillnaden mot Sverige är att i Holland (och i övriga kontinentala Europa)får cyklister som regel köra mot enkelriktningen. Det ökar cyklisternas framkomlighet radikalt vilket är meningen.

I Sverige börjar och slutar ofta en cykelbana ute i förorterna med en betongklump eller en stålgrind. Betongklumparna är tänkta att hindra bilisterna att utnyttja cykelvägarna som genvägar. Gråa stålgrindar och betonggrisar är dock ett betydligt större hot mot cyklisternas säkerhet än enstaka bilister på cykelbanan. I Holland ser man varken betongklumpar eller stålgrindar på cykelvägarna.

Vägbyggarna i Holland är dessutom mycket skickligare än de svenska. Här förekommer inga skarpa kanter på cykelvägar i korsningar. Cykelvägarna har en avvikande färg – cyklisternas revir är mörkt röda vilket ger en tydlig signal till andra trafikanter om cyklisternas närvaro.


I Holland tillåts cyklister cykla mot rött i korsningar om de ska svänga höger. En självklar åtgärd för att öka cyklisternas framkomlighet som är otänkbar i Sverige.

Att man får ta med cykel på tåg i Holland är en självklarhet. Små cykelsymboler på vagnarna markerar var man är välkommen att lasta på sin cykel. Man får lasta på och av cykeln själv och några konflikter med andra trafikanter förmärks inte.

Det är dock bara en bråkdel av cyklisterna som tar med cykeln på tåget. Vid holländska tågstationer står fullkomliga hav av cyklar parkerade. Dessutom finns det bevakade cykelparkeringar som är öppna från 6 på morgonen till 1 på natten. På alla stationer kan man hyra cyklar. I Holland har man förstått att underlätta för cyklister att kombinera cykling och kollektivtransporter.


Vid holländska tågstationer står fullkomliga hav av cyklar parkerade. Dessutom finns det bevakade cykelparkeringar som är öppna från 6 på morgonen till 1 på natten. På alla stationer kan man hyra cyklar.

Holland är ett av världens mest tättbefolkade länder. På en yta stor som motsvarar Småland och Blekinge ska 16 miljoner samsas. Holland är trångt och bilköer är vardagsmat. Holländarna har alltså skäl att uppmuntra cykling. Trots holländarnas flitiga cyklande är bilköerna ett problem.



Holland har inte bara jättebra cykelbanor i tätorterna. Hela Holland är genomkorsat av cykelvägar med utmärkt vägvisning. Medan det blir allt svårare att cykla i Sverige på grund av satsningen på vajervägar för att öka säkerheten för bilister så har holländarna gjort det lätt att cykla i hela landet tack vare cykelvägnätet.


Alla cykelvägar i Holland är inte silkeslena. Men de finns.

I Sverige är trängseln på vägarna också ett växande problem. Skillnaden är att i Holland har man på ett långt tidigare stadium förstått att man ska uppmuntra cykling för att motverka miljöproblem i framför allt städerna.


Bo Dellensten

20090720


Kommentarer

2009-08-10 - 16:41:34
Detta med vajervägarnas farlighet för cyklister är en allvarlig fråga som uppmärksammats alltför lite. Hur kan vi bäst verka för att obligatorisk standard ska bli vajerväg + cykelbana?
Ivan Liljegren / Göteborg

2009-12-11 - 09:02:27
Snälla. Kan vi inte försöka få till ett lagrum som gör det förbjudet att göra en väg livsfarlig för ett enskilt fordonsslag? Cykelsemester har blivit en utopi i vårt land.
Anna Larsson / Katrineholm

2011-10-30 - 08:48:07
Tycker också vajervägarna är bedrövliga, är van att cykla på bilväg, men vajerväg där går gränsen. På somrarna är det alltid touringcyklister som vill ta sig till nordkalotten utefter norrlandskusten (=E4), och på en del vägavsnitt erbjuds enbart vajerväg. Det är bedrövligt att på detta sätt svika dessa cyklister som ju är mest miljövänliga av alla turister!
Jonas Järneström / Spånga

Kommentera artikeln
Din kommentar:
Epost:
Namn:
Ort:
Säkerhetsfråga: Vad blir nio och fem tillsammans?
Svara här:
 
Vi visar ej din epost på hemsidan.
Alla kommentarer granskas av oss innan de publiceras.