Cykelguiden - Angelägen cykelutställning på Arkdes

<< Artiklar & reportage

Angelägen cykelutställning på Arkdes

Angelägen cykelutställning på Arkdes

Cykelutställningen på Arkdes är fylld av cyklar från 1800-talets höghjulingar till dagens racercyklar i kolfiber. Dessutom sätts cyklingen in i ett samhälls- och miljöperspektiv. Här finns mycket att se och förundras över, men utställningen sätter en oväntad punkt för cykelns utveckling. Är dagens cykel verkligen perfekt – är inga förbättringar av cyklar möjliga?

Utställningen är tämligen komplett när det gäller cyklar. Det enda som saknas är cykelns föregångare, springcykeln utan pedaler som uppfanns av von Drais. Det finns inte heller några tvåhjuliga liggcyklar. Däremot finns de livsfarliga höghjulingarna från 1800-talet och de första ”säkerhetscyklarna” från 1890-talet och alla varianter på ”säkerhetscykeln” fram till våra dagars racercyklar i kolfiber. ”Säkerhetscykeln” har haft ett sånt genomslag att den fortfarande är norm för hur en cykel ska se ut. De cyklar vi åker på idag har i allt väsentligt samma form och egenskaper som föregångaren från 1890-talet. Fascinerande och intrigerande.


I jämförelse med höghjulingen till vänster framstår för visso cykeln till höger, en Rover från 1890, som en "säkerhetscykel".


De två svarta cyklarna är tillverkade av Husqvarna omkring 1900 -anmärkningsvärt lika damcykeln till höger som tillverkats på 50-talet.


Dursley-Pedersen är en originell cykel med en okonventionell ram. Den tillverkades på 20-talet och tillverkas fortfarande hantverksmässigt av några cykelbyggare i Tyskland och Danmark. Cykelns anhängare anser att den är mycket bekväm.

Förvisso har cykeln i sina detaljer utvecklats under årens lopp men ramens grundform består oförändrad. Ett försök att revolutionera cykeltillverkningen redovisas – Itera-cykeln från 1982 som blev ett formidabelt fiasko. Iteracykelns ram gjordes i ett stycke av kompositmaterial. Dessutom gjordes styre, pakethållare och hjul i samma material och med samma revolutionerande metod.


Itera skulle tvinga in stålcyklarna på museum men det blev tvärtom.

Cykelns form var dock konventionell. Den såg i princip ut som en vanlig damcykel. Till den traditionella cykelindustrins glädje sågade massmedia Itera-cykeln rakt av. Den förlöjligades och förtalades. Den var inte så dålig som det hävdades. Den var ungefär lika tråkig att åka på som en vanlig damcykel i stål. Men den levde inte upp till den överdrivna reklamen. Enligt tillverkarna skulle den placera den traditionella cykeln på museum. Ironiskt nog är det Itera-cykeln som i dag tronar på museum, medan stålcyklarna rullar vidare på gatorna.


Fantom - en cykelbil byggd av amatörer på 40-talet.

På utställningen finns en cykelbil – Fantom. Fantom tillverkades aldrig kommersiellt. Fantom såldes som en ritning och byggdes av amatörer. Ritningen blev en succé men hur många Fantom som byggdes är oklart. Den Fantom som står på utställningen är till det yttre fullbordad. Om den kan cyklas är oklart – man får inte prova den. Den ser tung ut och lär inte vara något fartåk. Någon modern cykelbil finns inte utställd vilket är beklagligt. De snabba och bekväma velomobilerna har framtiden för sig.

I dag finns det en rad cykelbilar att köpa – i Holland och Tyskland. I USA förekommer självbyggen av cykelbilar eller velomobiler som de numer kallas. De är relativt lätta, 20 – 40 kg, och snabba i slät terräng på grund av det låga luftmotståndet. Eftersom de är tyngre än tvåhjuliga cyklar så halkar de efter i uppförsbackarna. Själv ”tävlade” jag en gång med en cyklist på racercykel som tränade inför Vätternrundan. Jag körde en Quest, en trehjulig velomobil byggd i glasfiber. På lätt kuperade Roslagsvägar låg vi i 40-50 km/tim. Jag var inte tränad och skulle aldrig ha kunnat hålla den farten på en vanlig racer. Vi turades om att ligga först, men när vi kom fram till några långa, sugande backar körde han ifrån mig.


Tre moderna velomobiler som inte finns utställda på Arkdes. Från vänster holländska Quest, belgiska WAW och danska Leitra.


HP Spirit är ett exempel på en modern cykel som tyvärr inte finns med på cykelutställningen.


Flevobikes Greenmachine är en annan modern cykelkonstruktion som tyvärr inte finns med på utställningen. Observera att kedjan är osynlig - den löper inuti ramen som är en aluminiumprofil. Cykeln är utrustad med ett 14-växlat Rohloffnav.

Utmed väggarna på utställningen finns en hel del information om cyklar och cykling. På utställningen finns det uppgifter om längden och lutningen på de mest kända bergsetapperna i Tour de France. Man kan även se en video där en cyklist – en amatör – cyklar uppför det berömda och fruktade Mont Ventoux. Man hör cyklisten andas lugnt i början av sträckan för att sedan andas allt tyngre när han närmar sig toppen. Det är en sträcka på cirka 2 mil där vägen lutar i genomsnitt 8 procent. När man närmar sig toppen är berget kalt och naket utan skuggande träd. I gassande sol är det en plåga att cykla uppför Mont Ventoux och en engelsk tävlingscyklist fick i 1967 års Tour de France sätta livet till.

Den 2 september ordnar Arkdes ett seminarium där cykelns roll i samhället kommer att diskuteras. Experter och politiker ska presentera ideer om konkreta lösningar på hur våra städer kan bli mer hållbara genom ökad cykling.

Under september månad kommer besökare på museet få tillfälle att provcykla ”konstiga” cyklar.

Utställningen pågår till 5 oktober.

2014-09-01

Bo Dellensten


Kommentarer

2014-09-08 - 19:44:00
Det är alltid intressant med en cykelutställning av det här slaget. Småkul att se, men för den som inte är överdrivet historiskt intresserad var den rätt snabbt avtittad.

Det är just det som är problemet. Alltför ofta när cykeln hamnar på agendan så handlar det om nostalgi och svunna världar. Att blicka tillbaks på våra föräldrars och farföräldrars idylliska liv utan klimathot och en bilism som så fullständigt dominerar våra städer.

Istället handlar ju cykeln om framtiden. Varför kunde inte utställningen visat upp moderna cyklar. Det finns massor av intressanta koncept, hopfällbara cyklar av allehanda slag som möjliggör en gränslös mobilitet, sittcyklar, liggcyklar, moderna trikar, elassisterade cyklar där utvecklingen är rasande snabb mot totalintegrerade lösningar, last- och transportcyklar. Kort sagt att visa upp allt det som gör det möjligt att leva bilsnålt för moderna människor. Istället fick man se en massa mer eller mindre rostiga vrak från förra sekelskiftet.

Visst är jag orättvis! Men jag är rätt trött på etablissemangen nostalgiska välvilja så fort cykeln kommer på tal. I själva verket gäller det moderna transporter för moderna människor. Som inte tittar bakåt. Utan framåt.
Krister Spolander / Stockholm

Kommentera artikeln
Din kommentar:
Epost:
Namn:
Ort:
Säkerhetsfråga: Vad blir fem och fjorton tillsammans?
Svara här:
 
Vi visar ej din epost på hemsidan.
Alla kommentarer granskas av oss innan de publiceras.