Cykelguiden - Cykelentusiasternas paradis

<< Artiklar & reportage

Cykelentusiasternas paradis



Germersheim 25-26 april 2009

Germersheim är en lantlig liten idyll i södra Tyskland. Stan ligger på en slätt norr om Karlsruhe nära franska gränsen. Det är välordnat, prydligt och välmående. Tempot är lugnt, lätt sömnigt. Mellan ett och halv tre är butikerna stängda och över staden vilar en stämning av dåsighet. På de trånga gatorna i stadskärnan cirkulerar bilarna tämligen fritt men en del gator är reserverade för cyklister och fotgängare.

I denna idyll ordnas varje vår ett paradis för cykelentusiaster: Spezialradmesse. På Specialcykelmässan visar ett hundratal cykeltillverkare upp cyklar som sällan eller aldrig visas hos vanliga cykelhandlare, i varje fall inte i Sverige.

Här finns cykelbilar – velomobiler – , två- och trehjuliga liggcyklar, elcyklar, rehabcyklar, fiffiga transportcyklar, hopfällbara cyklar samt mängder av cykeltillbehör. Och bäst av allt – här får man inte bara titta på de ovanliga cyklarna utan man får provköra dem. På mässan finns inte mindre än tre olika testbanor där man kan prova cyklarna och barnen har fått en egen hörna där de kan provcykla. Drygt 10.000 besökare från ett 20-tal länder kommer hit för att titta och cykla.


Mässans häftigaste båge var en tvåsitsig velomobil som inte kan köpas.

Mässans häftigaste fordon dök upp som en joker i leken på mässans andra och sista dag: en tvåsitsig velomobil, Quest Duo. Den ser ut som en sportbil, men när man tittar in under huven så hittar man ingen motor utan ett dubbelt pedalställ. Den är dock inte till salu och lär inte sättas i serieproduktion. En enmans Quest kostar 6000 euro och enligt konstruktören Ymte Sijbrandij tar det mer tid att bygga en tvåsitsig Quest än två ensitsiga.

Det fanns dock velomobiler till mer modesta priser på mässan. Vad sägs om en velomobil i aluminium för 4000 euro. Den kan köpas i byggsats och då blir den billigare. Flera velomobiler kan fås med elmotorer. En holländsk velomobil importeras till Sverige, Sunrider. Den finns att få med eller utan elektrisk elmotor. Utan motor kostar den drygt 60.000 kr.


Den holländska velomobilen Sunrider har svensk representant. Kostar drygt 60 000 kr, leveranstid 3-4 månader.

På årets mässa kunde man notera två trender: massor av trehjuliga liggcyklar och en jättesatsning på elcyklar. En som inte tror mycket på elcyklarna är Flevobikes chef och ägare, Johan Vrielink. Han anser att elcyklarna inte är driftsäkra och när batterierna ska bytas ut efter tre år så kommer elcykelköparna att upptäcka att elcyklarna inte är så billiga i drift som de framställs i reklamen.

Själv tillverkar han en banbrytande liggcykel, Green Machine. Cykeln har helt inkapslad transmission. Från vevpartiet till ett centralt placerat 14-växlat Rohloff-nav, går en kedja. Från navet till bakhjulet går en annan, likaledes inkapslad kedja. Genom att transmissionen är helt inkapslad och ramen består av aluminiumprofiler är cykeln i det närmaste underhållsfri. Hjulen består av femekrade fälgar i eloxerad magnesium. Cykeln har bakhjulsfjädring och kan fås med fjädrande framgaffel. Enda svaga punkten i konceptet med den underhållsfria cykeln är skivbromsarna. När jag påpekar för Vrielink att skivbromsarna inte passar på en cykel som Green machine blir han inte sur eller irriterad utan tvärtom entusiastisk. Han ropar till sin son:
-Här är äntligen en som förstått konceptet bakom Green Machine.

Johan Vrielink, Flevobike, Holland med sin originella Green Machine. Observera den helt inkapslade transmissionen.

Johan Vrielink förklarar att han egentligen ville ha någon form av inkapslad broms på cykeln men att man inte hittat någon tillräckligt bra broms för ändamålet. Om några år hoppas han att man ska ha fått fram trumbromsar av hög kvalitet som passar till cykelns koncept. Idén till cykeln är mer än 15 år gammal, men det är först för tre år sedan som man kunnat omvandla idén till en fungerande cykel. Cykeln som ser så enkel ut är komplicerad, och dyr att tillverka, blir också dyr: cirka 40.000 kr kostar den i grundutförande. För närvarande tillverkas cykeln i 300 ex per år.

Samma transmission sitter på Flevobikes velomobil, Versatile. Det är en ännu exklusivare produkt – velomobilen tillverkas i 12 exemplar årligen.

Problemet med velomobilerna är att de är dyra att tillverka, de är för tunga och de är för bullriga (för cyklisten) enligt Johan Vrielink. På sikt tror han på elassisterade velomobiler, men det kräver helt nya material. Han har idéer om hur en modern velomobil ska vara utformad men det kräver stora kostnader initialt och än har han inga resurser att bygga framtidens velomobil.

Johan Vrielink som varit med länge i liggcykelbranschen konstaterar att marknaden för liggcyklar stagnerat i Holland. Exakta siffror på hur många liggcyklar som tillverkas i Holland har han inte, uppskattar antalet till mindre än 2000 per år. Marknaden har stabiliserats på den nivån. Det innebär att liggcyklar under överskådlig tid kommer att förbli en ovanlig syn även i Holland. Årligen säljs cirka 1.3 miljoner cyklar i Holland. Trots det är Holland Europas förlovade land för liggcyklar tillsammans med Tyskland.


Paul Hollants, HPVelotechnik, Tyskland.

Paul Hollants är trots sin ungdom (han är 35 år) en av veteranerna i den tyska liggcykelindustrin. Han hade inte slutat skolan när han som 19-åring grundade HPVelotechnik tillsammans med en kompis, Daniel Pulvermüller. HPVelotechnik är i dag en av de största liggcykeltillverkarna i Europa med 1300 producerade cyklar per år.

Efterfrågan är ökande för trehjuliga liggcyklar berättar Paul Hollants. HPVelotechnik tillverkar både tvåhjuliga och trehjuliga liggcyklar. De trehjuliga cyklarna är relativt nya i deras sortiment och har varit en framgång.

Kunderna finns i två huvudkategorier: långfärdscyklisterna och pendlarna. De som pendlar till och från jobbet kan kosta på sig en dyrare, bekvämare och snabbare cykel eftersom de kör bil mindre. Långfärdscyklisterna vill ha liggcyklar av samma skäl.

HPVelotechnik säljer endast via cykelhandlare medan många andra liggcykeltillverkare säljer direkt till kund. HPVelotechnik har två representanter i Sverige samt några i Finland och Norge. Deras största marknad är dock Tyskland och närliggande europeiska länder. En relativt stor andel av deras tillverkning går på export till USA.

Statistiken över cykelförsäljningen i Tyskland är bristfällig och Paul Hollants vet inte hur många liggcyklar som säljs i Tyskland men gissar på 3000 till 5000 cyklar per år. Han vet inte hur marknaden utvecklas totalt, men konstaterar att deras egen utveckling är positiv – försäljningen ökar stadigt. Johan Vrielink är dock av uppfattningen att det är i Tyskland som man kan räkna med en ökande andel liggcyklar.


Alleweder är byggd i aluminiumplåt och kanske den billigaste velomobilen. Den kostar cirka 4 000 euro. Kan köpas i byggsats med bygganvisning.


Alleweders cockpit. Broms- och växelreglage sitter på det lilla t-formade styret.


En tysk tillverkare har gjort en alleweder i glasfiber. Elegantare men också dyrare.


Leitra, en legendarisk dansk velomobil.


Holländska Quest är den snabbaste velomobilen. Kostar 6 000 euro, men man får stå i kö 2-3 år innan den levereras. 90 Quest per år tillverkas för närvarande. Velomobilen på bilden är privatägd. Velomobiel som bygger Quest ställde inte ut på mässan. Med en treårig kö av kunder känns det kanske inte meningsfullt.


En mässbesökare som provar en trike med fjädring på alla tre hjulen.


Den här mannen har förstått att man måste ”burka” när man kör snabbt i kurvor med en trike annars välter den.


En Scorpion från HPVelotechnik med elassistans.


En tandem för tre från Santana. Cykeln kan delas i tre delar och packas ner i en specialväska.


En tandemcykel för tre från Zox. Observera att den som sitter främst har separat transmission kopplad till framhjulet medan de två bakre driver cykeln på bakhjulet.


En hybridtandem: liggcykelstuk fram och ”vanlig” cykel bak.


Med den här cykeln kan man storhandla utan att ha en bil.


Den här lilla damen sprang jättesnabbt med sin springcykel.


Den här springcykeln för vuxna fanns inte på utställningen utan var privatägd.


Green Machine ser okomplicerad ut men bakom den skenbart enkla produkten ligger 15 års utvecklingsarbete.

30 april 2009

Bo Dellensten


Kommentarer

Kommentera artikeln
Din kommentar:
Epost:
Namn:
Ort:
Säkerhetsfråga: Vad blir fjorton och fjorton tillsammans?
Svara här:
 
Vi visar ej din epost på hemsidan.
Alla kommentarer granskas av oss innan de publiceras.